Indiskt — men inte Bollywood
Tänk på indisk film och tankarna går kanske till färgsprakande dansnummer, stora känslor -- Bollywood. Men det mesta av den indiska filmproduktionen ser faktiskt inte alls ut så.
-- Många indier har inte tillgång till mat, kläder och utbildning. Vi vill visa vårt ansvar också mot de människorna, säger den indiska regissören Sumitra Bhave, som gör film som inte är Bollywood.
Sumitra Bhave och hennes kollega Sunil Sukhtankar gästar just nu Göteborgs filmfestival med sin film A cup of tea, som handlar om busskonduktören Kashinath Sawant och hans kamp mot en hopplös indisk byråkrati.
Det är en i högsta grad politisk film som angriper korruption och maktmissbruk, och det är mycket långt från den dansande, glittrande Bollywoodfilmen. Det som är gemensamt för det som kallas Bollywood är först och främst att den görs i Bombay, den är också alltid inspelad på hindi och den görs också alltid enligt ett färdigt recept: det är storstjärnor, det är sång och dans, det är romantik och familjrelationer är alltid viktiga.
Det närmsta vi kommit Bollywood på svenska biografer på sistone är filmen Slumdog Millionaire, som även om den utspelar sig i Indien inte uppfyller alla krav för att vara riktig Bollywood, språket är till exempel engelska, inte hindi.
Bollywoodfilmerna har stort inflytande i det indiska kulturlivet. Och också faktiskt i politiken. Flera filmstjärnor har kommit in i Indiens parlament.
Trots det är bara 200 av de 1000 filmer som produceras i Indien varje år Bollywoodfilmer.
Sumitra Bhave säger om sin film A cup of tea:
– Indien ser ut så här, inte som i Bollywood. Vi är helt emot Bollywood, för de som gör de filmerna känner inget ansvar för Indiens folk.
Hon lyfter som exempel fram Indiens analfabeter:
– Låt analfabeterna komma och se sig själva på film, så att de känner sig motiverade att göra något åt sin situation! Film kan vara ett verktyg för samhällsförändring.
Hennes kollega Sunil Sukhtankar säger om Bollywood:
– Vi har inget emot underhållning, men det finns en propaganda i Indien som går ut på att annan film inte kan vara underhållande.
Han menar att det finns stora problem med Bollywood-filmen:
– Den vill behålla status quo. Personer i de filmerna som är rebeller eller kvinnor straffas och dör.
Något som Sumitra Bhave håller med om:
– Bollywood får unga kvinnor att känna sig maktlösa.
Hon avslutar:
– Film skapar kulturhistoria för alla samhällen. Vilken sorts historia skriver Bollywood?
