Hennes film lever på nätet

Allt som sker på Pirate Bay handlar inte om illegal kopiering.
Filmaren Hanna Sköld lät sin första långfilm ”Nasty old people” få premiär på internetsajten i mitten av oktober. Efter en timme hade filmen, som är en surrealistisk berättelse där hemtjänsten spelar en avgörande roll, laddats ned 600 gånger. Drygt två månader senare har filmen laddats ner över 40 000 gånger av människor från drygt 100 länder.
Frivilligt har nedladdarna hittills skänkt 35 000 kronor till Hanna Sköld för att de fått möjlighet att ladda ner filmen.

– Jag är inte förvånad, men det har kanske gått fortare än jag trodde. Hela filmen kommer ju närmare tittaren på det här sättet. Hela internet- och forumvärlden bygger på att människor hjälper varandra och det är härligt att vara en del av den och det engagemanget, säger Hanna Sköld.
Hanna är uppe i Stockholm från hemstaden Malmö för att vara med på en pressvisning av filmen. För nu börjar det hända grejer även i den traditionella
film­världen.
Filmen ska visas på biografer i Sverige, och efter årsskiftet har den premiär i Ukraina och Tysk­land. Den har redan visats i ryska Vladivostok.
– Det är otroligt magiskt och hade förmodligen inte hänt om vi inte gått vägen via Pirate Bay. Men det betyder inte att den ena vägen skulle vara dålig och den andra bra. De kompletterar var­andra. Det är bra att de som inte är ett stort namn eller har de kontakter man ska ha kan nå ut direkt till folk.

När filmen lades ut på Pirate Bay hade den engelska undertexter. Nu är den översatt till över tio olika språk med hjälp av användarna av Pirate Bay.
– Visst finns det en risk för felaktiga översättningar, men jag tror att andra då reagerar och slår larm om det skulle vara så. När man ger ett förtroende genom att ge ut sin film så ger människor mycket respekt tillbaka. Jag tror det bästa om människor.
Filmen ”Nasty old people” är närmast som en surrealistisk julkalender för vuxna. Den handlar om Mette som arbetar inom hemtjänsten. Mette är nynazist och de gamla är till en början rätt så vrånga och elaka.
Hanna Sköld förklarar att hon är intresserad av grupper som befinner sig utanför. Gamla är en marginaliserad grupp, förklarar hon, eftersom de främst ses som en börda som ska tas om hand och inte som en resurs. Liksom hon menar att många som väljer att bli nynazister gör det för att de redan känt sig föraktade av samhället av någon anledning. Blir man då nynazist får man en förklaring till föraktet, det handlar inte längre om en själv.
Men egentligen är hon inte intresserad av vad som gör att vissa människor blir nynazister. Hon är intresserad av hur man kommer ifrån att tillhöra en sådan grupp.

– Jag tror att det handlar om att ge dem en annan tillhörighet, att visa att det är bättre att vara med oss. För att komma ifrån en sådan grupp krävs det att någon ser dig och hör dig. I Mettes fall blir det gamlingarna som ser och hör henne, säger Hanna Sköld.
Hanna Sköld har alltid varit intresserad av berättelser och intresset för berättelsen kom före intresset för film. Att hon väljer ”Delikatessen”-regissören Jean-Pierre Jeunet och författaren Samuel Beckett som skrivit ”I väntan på Godot” som förebilder och inspirationskällor i sitt skap­ande känns allt annat än främmande. Den absurda ansatsen känns igen i hennes egen film.
– Jag älskar magins värld där det kan hända som inte är fullt realistiskt men som kan hända i just i sagans värld. För mig är det det berättelser är till för.