Nu avslutas den omsusade och inkomstbringande Millenniumtrilogin på ett hedervärt sätt.
I denna den tredje delen av berättelsen om superhjältinnan Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomqvist är hämnden verkligen ljuv.

När Salander ska åtalas och på nytt spärras in av ”samhället” lyckas hon och hennes advokat, med viss hjälp av Blomqvist, vända på kuttingen.
I de lyckade rättegångsscenerna blir åklagaren, spelad av Niklas Hjulström och hans kronvittne, psykiatern Peter Teleborian, allt svettigare när bevismaterialet vänds mot dem själva.

Alfredson knyter ihop hela historien på ett bra sätt. Hans far, nestor Hans Alfredson, gör i en liten biroll ett minnesvärt porträtt av en åldrad agent, som gör det han ser som sin plikt ända in i döden.
Den här betygstrean är stark. Känns till slut som den bästa av de tre filmerna. Det pratiga, mer brittiska tempot, passar uppenbarligen regissören Daniel Alfredson bättre än den actionspäckade stilen i den förra filmen ”Flickan som lekte med elden”.