”Sasjenka” är en berättelse om en rik judisk familjs liv och undergång i flodvågen efter oktoberrevolutionen 1917. Boken är i svensk översättning exakt 600 sidor lång och någonstans i mitten börjar jag undra: var har jag läst denna herrgårdsroman tidigare?
Pasternak förstås, och dennes världsberömda ”Doktor Zjivago”. Men där Pasternak låter en hög säkerhetsman rekapitulera familjens olyckor i Stalinterrorns Ryssland för doktor Zjivagos och älskarinnan Laras överlevande dotter Tanja, sätter Montefiore in en modern rysk finansoligark som historisk boupptecknare över tidens och revolutionären Sasjenkas bistra öde.
Boris Pasternaks Zjivago anklagas av och till för att inte nå nobelklass (författaren fick priset 1958 under larm från Moskva som beskyllde Svenska akademien för att vara anti-sovjetisk), men den här boken har tyvärr ingen klass alls. Språket är fyrkantigt – ryssar talar helt enkelt inte på det sättet engelsmannen Montefiore beskriver – och de karaktärer som tecknas i romanen blir oftast stereotyper av ädelmod och tragisk upphöjdhet.
Mera levande skildringar av denna fasansfulla tid hittar man hos ryssarna själv: Sjalamov, Trifonov, Grosman, Solzjenitsyn.
