Nu stängs Rigas äldsta sjukhus

Rigas första sjukhus byggdes för över 200 år sedan för de fattiga. Då låg det i utkanten av Riga, idag är läget centralt. Det är ett akutsjukhus, hit kom förra året över 65 000 Rigabor, nio av tio för akut vård.
När KA besöker sjukhuset i slutet av augusti är det tyst och ödsligt. En stor skylt utanför entrén kungör att inga akutfall tas emot efter den 10 augusti. Ambulanser dirigeras till andra sjukhus, och vill man bli opererad här får man betala allt själv.
På en av de kirurgiska vårdavdelningarna arbetar Sarmite Eglite som undersköt­erska. Hon ska fylla 60 och har två år kvar till pension. Hon tar oss med längs den ödsliga korridoren och öppnar dörren till en sal, visar de tomma sängarna. Hon är vemodig, i 17 år har hon arbetat här, nu tar det plötsligt slut.
– Jag arbetade som modesömmerska tidigare. Hade jag haft pengar skulle jag kanske startat eget nu. Men kanske kan jag få jobb i en affär, funderar hon.
Hon är glad att hon inte har några lån. Lönen sänktes i juli från 3 176 kr till 2 748 kr, och när hon blir arbetslös i september  får hon a-kassa i nio månader.
Sarmite bor i en husvagn hon köpt av en svensk byggnadsarbetare. Hon och hennes systrar ärvde tomtmark när modern dog. Nu ska hon köpa en husvagn till, så att hon får toa och dusch.
– Jag drömmer om att bygga ett timmerhus, men det skulle kosta bortåt 200 000 kr. Kanske kan min dotter och jag göra det i framtiden.
Att gå i pension redan vid 60 år går inte, säger Sarmite. Då skulle hon bara få halva pensionen, sådär 1 100 kr, bedömer hon.
– Jag får väl plocka ängssyran och äta den innan jag klipper gräset, säger hon och ler.  

Rigas äldsta sjukhus ligger på åtråvärd mark, mitt i Riga.

En trappa ner arbetar Estere Budraite som är 29 år och pluggar till sjuksköterska. Här finns sex patienter just nu, mot 35 förut. Estere är orolig för familjens ekonomi, hennes man har tillfälliga jobb och de har två barn i förskoleåldern. De har tagit lån för att inreda sin lägenhet.
– Jag har sökt jobb på ett sjukhus för handikappade barn och föräldralösa, berättar hon. Men jag har inte fått något svar. Många söker jobb.
Hon bor i Jelgava, nästan fem mil från Riga.
Finns det inga sjukvårdsjobb där?
– Nej, där slutar ingen, säger hon.
Estere berättar att familjen funderat på att flytta utomlands, i så fall till Tyskland.
– Men jag hoppas att det ska vända igen.
Estere och Sarmite är två av nästan 600 anställda på sjukhuset som blev uppsagda i augusti och måste lämna sina jobb i september. 400 får jobba kvar tills vidare. Men det finns inga löften om att sjukhuset ska få några pengar efter årsskiftet, i bästa fall kanske det blir en vårdcentral här.

Korridoren är öde, Estere Budraite vet inte om hon får jobb på det barnsjukhus i Riga hon sökt till. Om ett år är hon klar med studierna till sjuksköterska.

Juris Zarinovs är kirurg och en av fyra i sjukhusets styrelse. Inte heller han vet hur framtiden kommer att se ut. Han har två barn och är gift med en läkare som arbetar på en privat ögonklinik, hennes jobb är inte hotat.
Juris är mycket bitsk i sin kritik. Det är regeringen han riktar sin ilska mot, inte de svenska banker som lurat många letter och företag att ta lån.
– Hade inte Swedbank varit här hade det väl varit en annan bank, säger han. Regeringen borde ha satt gränser.
Första halvåret klarade sig sjukhuset, trots sänkta inkomster. Men 14 juli kom chockbeskedet: Nedskärning med 70 procent.
Tio av 15 avdelningar stängs, akutpatienter kan tas emot tio dagar varje månad, inte mer. Och från årsskiftet blir det inga pengar alls.
– Visst behövs reformer inom sjukvården, men inte på det här sättet, säger Juris. Fler sjukhus får dra ner på verksamheten, men det är obegripligt varför det här sjukhuset som har mest akutsjukvård av alla drabbas så hårt.
Är det ren dumhet av regeringen, eller är det avsiktligt? Juris Zarinovs vet inte vilket han tycker är värst.

Juris Zarinovs, kirurg och en av fyra i sjukhusets styrelse.