Kärlekshyllning – med sorgkant

Man skulle kunna säga att ”Hallonbåtsflyktingen” är en roman om att förlora oskulden. Eller en roman om en dröm om Sverige.
Romanens huvudperson Mikko Virtanen kallar sig ”nationaltransvestit”, han ser sig själv som en svensk man född i en finsk mans kropp.
Mikko har ett Sverigealtare hemma i lägenheten i Finland. Han lyssnar på Tomas Ledin och hyllar Per Albin Hansson, Tage Erlander och Anna Lindh. I hans värld finns inget bättre än det svenska folkhemmet.
– Finland är en Kalle Anka som hela tiden kämpar, medan Sverige är som Alexander Lucas – den lyckliga kusinen. Jag tror att drömmen om att gräset är grönare på andra sidan är en universell känsla. Nästan alla människor tänker att det är bättre någon annanstans eller att bordsgrannens mat ser godare ut, säger författaren Miika Nousiainen.

I Mikkos värld har svenskarna harmoniska förhållanden och väluppfostrade barn som älskats snälla, de blir brunare än finländarna under Thailandsresan, de är moderna och mjuka. Svensk­arna har allt han vill ha. Svensk är allt han vill vara.
Idén till boken fick Miika Nousiainen under en semesterresa till just Thailand för 12 år sedan.
– När jag såg de här vackra och harmoniska svenska familjerna väcktes tanken om det var möjligt för en finsk man att bli sådan, säger Miika Nousiainen.
I flera år fanns idén bara som några rader i ett dokument på datorn. ”Drömmen om Sverige” hette dokumentet. Men en dag bestämde han sig. Tre dagar i veckan tog han tjänstledigt från jobbet som journalist och skrev romanen ”Hallonbåtsflyktingen” på åtta månader.

Nu är han i Sverige med boken som just översatts till svenska. Schemat är trångt, svenskarna verkar älska att höra honom berätta om sin roman om en finsk man som inget hellre önskar än att han var svensk.
– Svenskarna vet inte riktigt vad de ska säga om boken. De verkar inte veta om jag menar allvar eller om det är en satir, konstaterar han över cafébordet.
Men Mikkos kärlek till Sverige solkas efter hand. Sverige går från folkhem till att bli en enda stor sopmaskin – som sop-ar alla problem under mattan.
Kanske har det att göra med att författaren Miika Nousiainen själv tappat sina illusioner om det svenska folkhemmet:
– Sverige är lite av dubbelmoralens land. Ni vill hjälpa grupper med sociala problem, men ni ger dem bara fem minut-er för att få gott samvete och tycker sedan att det är gjort. Hela folkhemmet har försvunnit och klyftan mellan rika och fattiga har bara ökat.

Annars tycker han inte att det är så stora skillnader mellan Sverige och Finland längre (även om han anser att han tillhör den första generation för vilken det är så). Skillnaderna idag ligger i detaljerna, menar han.
– När man kommer till Stockholm tänker man först att alla är så stiliga och trendiga och har så snygga kläder, men efter en liten stund märker man att alla ser likadana ut. Sverige är mer av en enhetskultur, Finland har lite starkare karaktärer och fler personer som vågar vara annorlunda.