Till att börja med: En film av taiwanes-amerikanen Ang Lee är aldrig dålig. Han är en mästerlig filmberättare. Men att ge sig på ämnet Woodstock-festival utan att mer än ytligt vidröra själva musiken, gör åtminstone mig besviken.

I centrum står Elliot, en ung kille, som efter en New York-vistelse är hemma i lilla White Lake för att hjälpa sin mamma och pappa med deras skruttiga motell. Motellaffärerna går dåligt och banken hotar med indragna lån. Av en slump får Elliot reda på att arrangörerna av en stor musikfestival nekats tillträde i en grannby. Han ringer producenten och välkomnar dem till White Lake och familjens motell. Woodstock- festivalen (som alltså inte alls hölls i Woodstock) är född och resten är, som det heter, historia.

Mest är det en film om en ung homosexuell mans frigörelse från sina föräldrar och från sina egna begränsningar. Och det är inget fel på den berättelsen, den både berör och har många komiska poänger. Men LSD-trippar och haschrus får väl mycket utrymme. Och som sagt, det hade inte gjort något om musiken, hade fått lite mer plats.