Ett klassiskt triangeldrama i Almodovarsk tappning, med alla dess nödvändiga ingredienser: himlastormande kärlek, ond bråd död, svartsjuka och skuld.

Den ödesdigra kärlekshistorien utspelar sig 1994 men har förgreningar in i författaren och regissören Mateos liv 14 år senare. En kedja händelser gör att han tvingas berätta om och minnas kärleken till Lena och filmen han skulle göra med henne. I bakgrunden står den svartsjuke andre mannen.

Förvecklingarna är många, precis som i alla den spanske regissörens filmer, fast här med en slags thrilleraktig stämning. Men det hela avslutas i sann Almodovaranda, nästan som en fars.
Sammanfattningsvis en bagatell. Men precis som när andra mästare som exempelvis Woody Allen väljer ett mer lättsinnigt berättande, blir det ändå vansinnigt underhållande. Klart sevärd.