Allt de gör ska knappas in – nu växer missnöjet

Sju kvinnor sitter i ett personalrum i skånska Sösdala och förbereder morgonens hemtjänstrunda. När alla hämtat sina nycklar lämnar de lokalen i samlad trupp.
Anita kör först till Elsa. Hon säger hej samtidigt som hon går till Elsas telefon och ringer upp ett tiosiffrigt nummer. Väl­kommen till Intraphone, säger telefonrösten. Anita fortsätter med att knappa in sin personliga kod, fyra siffror. Sedan ska hon också bekräfta sitt namn. Men telefonrösten säger att hon inte är utloggad hos sista vårdtagaren hon var hos igår.
– Jag blir så trött, suckar Anita och försöker rätta till felet så att hon kan logga in.
Till slut kan hon lämna telefon­en och gå och hjälpa Elsa med stödstrumporna.

En annan vårdtagare som får besök av Anita under morgontur­en bor i ett litet hus ute på landet.
– Hej Aron, hur är det idag? frågar Anita och går förbi honom in till telefonen i nästa rum.
– Jo, det går, säger Aron som precis satt sig vid köksbordet.
När Anita är inloggad börjar hon göra frukost åt Aron. Samtidigt kollar hon vilka mediciner han ska ha och hjälper honom att byta strumpor. Arons katt har hoppat upp på ett skåp i köket, kurrar lågmält.
Aron gillar inte Intraphone, han tycker det verkar som att personalen är påpassad. Och själv får han inte ut något av det.
– Det kunde vara lite enklare. Ibland trycker de så många gånger, säger han.
Samtidigt som två sjuksköterskor kommer in för att se till Arons mediciner, går Anita till telefonen igen. Hon ska rapport­era vad hon gjort.
Hon slår insatskoden för omvårdnad enligt plan, tre siffror.
För att bekräfta, tryck ett.
För ny insats, tryck ett.
Koden för insulin, tre siffror.
För att bekräfta, tryck ett.
För ny insats, tryck ett.
Och så fortsätter det.

Enligt Hässleholms kommun är Intraphone ett kvalitetssäkringssystem. Hemtjänstpersonalen i Sösdala anser att sådana system behövs, men att det finns smidig­are verktyg än Intraphone. De känner till enklare varianter som används i andra kommuner.
– Det är bra att kunna bevisa att man har varit hos en vårdtag­are. Det är en trygghet för alla. Men det kunde räcka med att man loggade in och ut, säger Anita.
Vid elvatiden samlas personalgruppen för en halvtimmes rast. Några fyller i tidrapporter med papper och penna. Andra, som inte kunnat rapportera på plats, sitter med efterrapportering till Intraphone.
Alla i personalgruppen i Sös­dala är negativa till Intraphone.
– Det är hemskt! utbrister Ulrika Pålsson som precis kommit in i fikarummet.
Stress verkar vara det ord många använder när de ska förklara vad som är dåligt. Ulla Johansson berättar att hon blev så stressad att hon fick högt blodtryck när systemet infördes förra året.
Och alla är eniga om att det ständiga knappandet tar tid från de gamla.
– Men vi har blivit tillsagda att vi inte får visa vårt missnöje gent­emot vårdtagarna, säger arbetsplatsombudet Helene Svens­son.

Kollegerna i nattpatrullen är också missnöjda. De skriver i ett brev till omsorgsnämnden att deras nattbesök numera oroar många gamla. En vanlig uppgift för nattpatrullen är att se till att de gamla ligger och sover, men när de ska leta rätt på telefonen vaknar ofta vårdtagarna.
Nattpatrullen har räknat ut att de under en lugn natt gör minst 3 000 knapptryckningar.
Förutom att Intraphone är tids­krävande, känner Sösdalas hemtjänstpersonal sig omotiverat övervakade.
– Vi känner att de ska ha full koll på oss, hur lång tid varje vård­tagare tar, säger Anita Nilsson.

Men Hässleholms kommuns ansvarige för Intraphone, Linda Asplund, menar att Intraphone framför allt ska ses som ett sätt att säkerställa att kunden får de insatser som man beviljats.
– Innan hade man signeringslistor där man skrev upp vad man gjorde. Jag kan inte se att det är större kontroll på personalen idag än tidigare, säger hon.
Enligt Linda Asplund handlar det om kvalitetssäkring – att kunna se vem som varit hos en vårdtagare, när och vad som har gjorts.
Fanns det problem med kvaliteten tidigare?
– Nej, det kan jag inte säga, men det här är ett mer direkt system i och med att man rapporterar på plats i stället för efteråt. Det minskar pappersarbetet och blir säkrare för kunden, säger hon.

Hela personalgruppen upplever att kommunen infört Intraphone över deras huvuden utan någon riktig motivering.
– Vi har skrikit efter information, det här har ju kostat miljon­er. Och personalen har mått dåligt, säger Anita Nilsson.
– Vi som jobbar med de äldre – de kunde ha lyssnat på oss innan de bestämde något, säger Lena Carlsson.

Fotnot: Vårdtagarnas namn är fing­erade.