Är vi på väg att få en ny Junilista? Ett parti som seglar upp lite i skymundan och sedan slår till med femton-tjugo procent på valdagen. Knappast. Jag tvivlar på att Piratpartiet har samma breda lockelse som Junilistan hade. Det är trots allt fler som sådär allmänt vill visa att de är emot EU än som anser att rätten att sno andras konstnärliga verk på nätet är den viktigaste politiska frågan.

Det finns dock en likhet mellan de båda partierna: väljarna har inte en aning om vad de står för i bredare politiska frågor. Så här står det på Piratpartiets hemsida:
”När vi väl har tagit plats i parlamentet, kommer vi att diskutera med de grupper som känns relevanta för att avgöra vilken grupp som ligger närmast oss i våra frågor, och gå med i den gruppen.”

Innan valet får väljarna inte veta vilken grupp det blir. Piratpartiet bryr sig helt enkelt inte. De kommer lydigt rösta med den grupp de ansluter sig till, oberoende av om de gör gemensam sak med högernationalister som Le Pen eller socialistgruppen (vilket knappast är troligt).

Politisk omognad? Det är bara förnamnet. Jag skulle till och med vilja kalla det för politiskt bondfångeri. Väljarna har rätt att få veta hur Piratpartiet ställer sig till arbetsrätten, miljöfrågorna och andra avgörande frågor som diskuteras i parlamentet.