De allra flesta har en positiv inställning till kollektivavtal, enligt en undersökning som akademikerfacket SSR låtit företaget Novus göra. De har frågat 1000 personer och av dem anser sex av tio att de flesta anställda i Sverige i dag har stort behov av kollektivavtal. Elva procent är negativa.
Förvånansvärt många i undersökningen (72 procent) visste att det är lön, övertidsersättning, semester och arbetstider som regleras.
Att det även gäller uppsägningstid, ersättning vid sjukdom, inflytande och medbestämmande, pension, trygghetsförsäkringar och ersättning vid föräldraledighet visste inte lika många.

Men så är det, och därför är det jättebra att de drygt 60 anställda i de elva Noa Noa-butikerna i Sverige nu kan se fram emot att få avsättning till pensionen, ob-ersättning, samt en omställningsförsäkring. Dessutom blir det lika villkor för heltider och deltider.
Den varslade strejken, som jag tidigare skrev om, bryter inte ut.  
– Kollektivavtalet innebär att alla anställda i Noa Noa:s butiker har rätt till pensionsavsättningar och garanterade löneökningar. Det var det vårt varsel gällde så vi är nöjda med att vi har en överenskommelse, säger Magnus Möller, ombudsman på Handels i ett pressmeddelande.

I SSR-undersökningen trodde de flesta att en majoritet omfattas av kollektivtavtal. Kollektivavtal är en trygghet för både anställda och arbetsgivare. Man vet vad som gäller.
Många företag i modevärlden är dock inte särskilt intresserade av att ge sina medarbetare den här sortens rättigheter, och risken är att de som jobbar där inte ens fattar att de inte får det, utan står där med lång näsa och utan pension för några viktiga år.
Den fackliga anslutningen är ofta låg i de här butikerna, vilket den inte var i Noa Noa-butik där varslet lades. Så det hela måste börja med att folk går med i facket.

Men för Noa Noas ägare innebär avtalet att de kan räta på ryggen och lägga till ytterligare något om sin policy och sitt förhållningssätt på hemsidan: Vi respekterar facket och har avtal för våra anställda. (I alla fall i Sverige, och tyvärr ingår inte franchisebutikerna i avtalet.)
Men förhoppningsvis kan det här avtalet ändå inspirera andra, exempelvis den  närmast kultförklarade modedesignern Gudrun Sjödén, som hittills hårdnackat vägrat att skriva kollektivavtal för sina anställda, trots sin profil av allmänt medveten och engagerad och med en dito kundkrets, som ibland kallas ”kulturtanter”.

När ska vi kunder, kulturtanter eller ej, börja fråga efter kollektivavtal i butikerna?