Det måste vara varje lönesänkande finansministers modellsamhälle, Hultfreds kommun, där arbetslösheten den 1 april hade nått skyhöga 7,8 procent och industriarbetare i Skogs- och Träs avtalsområde börjar bli så desperata att de accepterar lönesänkningar.
Fast politiskt är det stabilt rött, och här samarbetar s och v på bästa sätt sedan lång tid tillbaks, fullständigt frivilligt.

Men nog har de en del att tampas med fackföreningar och politiker i Hultsfred. Kommunals sektion 14, Hultsfred, representeras i förstamajtåget i Målilla bland annat av Jenny Granath, Ewy Jonsson, Viola Norling och Ulrica Larsson.
-Vi är här för att visa att vi vill kämpa för rättvisa, för heltider och så har vi en lokal fråga vi driver hela tiden – arbetskläder, berättar Jenny.
Sektionen är mycket engagerad i jobbet med bemanningspussel i kommunen, något även KA skrivit om.  De är nöjda med effekterna så här långt:
– Om vi inte haft detta  hade vi behövt säga upp 40 stycken, nu har vi inte varslat en enda, konstaterar Ulrica. 

1 maj i Målilla, 2009.
Demonstrerande kommunalare: Jenny Granath, Ewy Jonsson, Viola Norling och Ulrica Larsson.

Frågan om AMF-affären och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins roll, som dominerat övrig mediebevakning om första maj verkar inte hänga över den här demonstrationen.
– Vi har faktiskt inte diskuterat den frågan mycket hos oss, jag tror inte folk bryr sig om den biten. Här handlar det om varsel, säger Jenny och tillägger att man kan ju fundera om detta blivit så stort för att det är en kvinna inblandad.

Pensionerna kommer dock upp i demonstrationståget, exempelvis genom plakatet ”återställ välfärden – skatteavdrag även för pensionärerna”. Den pensionsbluffen, jobbskatteavdraget som sänkt pensionen relativt lönerna och gör att alla löntagare nu måste jobba åtta månader extra för att få ut samma pension, det retar pensionärerna även i Målilla.

De 2000 invånarna i Målilla kan annars glädjas åt ett rikt föreningsliv, det körs speedway och spelas bandy i elitklass på egen bana. (Ett åtagande som man undrar om Fredrik Reinfeldt, statsminister, tycker tillhör ”välfärdens kärna”, han säger ju att allt utom vård, skola och omsorg kan sparas bort. Gissar att invånarna i Målilla är av annan uppfattning än statsministern!) Till detta kommer LO-distriktets stora engagemang i ett barnhem i Rumänien. Självklart går bössan runt denna dag.

Demonstrationståget är inte stort, kanske är det 150-200 som deltar. Men alla generationer finns representerade, inte minst genom Kira Berg (S), nytt kommunalråd. Från början var hon sekreterare i riksdagen åt vänsterns Lennart Beijer, tidigare ombudsman i Träfacket. Kärleken drog henne till Hultsfred och vid denna förstamajdebut har hon med sig tre döttrar och lika många barnbarn, förutom ett antal vänner.
Till detta kommer syrran, Dicka Bränkärr (V), som delar ut vänsterns kulturpris till Målilla bios uthålliga och entusiastiska kvintett. De har båda färdats via Boden-Borlänge och representerar den anda av samarbete vänsterut som präglar Hultsfred sedan mer än ett decennium.

–  Nu ska även Vimmerby och Oskarshamn demonstrera med vänstern första maj. Vi hoppas det blir fler, säger Jonny Bengtsson kommunstyrelsens ordförande ifrån talarstolen, och vänsterns Tommy Ejnarsson (1:e vice ordförande)  nickar instämmande.. 

När Rosenfors musikkår under ledning av Annika Rickardsson gått in för en välförtjänt kopp kaffe och smörgås är det dags för allvaret.
Först talar Kira Berg om det fackliga löftet, om att lova varandra att inte arbeta under ett visst pris. Hon skramlar med en gammal kakburk för att illustrera sin historia om hur det hela började. Det gamla receptet för facket, som egentligen inte behöver förnyas, men påminnas om och läras ut om och om igen.
Och som ett exempel ur verkligheten kommer allvaret insmygande som en kall skugga i talarstolen i solvärmen framför samlingslokalen Skeppet.

Här berättar LO-distriktets ordförande Conny Kristensen om fackliga företrädare som går på knäna,  som ringer och gråter, hur en fackklubb upplösts sedan arbetsgivarna sagt upp hela styrkan och återanställt arbetarna en och en på fyradagarsvecka. (Och fackets aktiva får jobba tredagars). Med enskilda avtal.  Och utan förhandling med Skogs- och träfacket.
– De vågar inte säga nej, de tycker inte de klarar sig på A-kassan, berättar Conny.  Hon ser hur försämringarna och de allt högre avgifterna får folk att lämna facket när den samlade styrkan nu behövs som bäst. Men över 400 kr i månaden bara för en allt sämre a-kassa gör att folk inte har råd. Akademikerna med högre löner kan glädja sig åt sänkt a-kassa, så  återuppstår klassamhället bakvägen, medan regeringen kan låtsas att de gillar facket.

Det är svårt att förstå att det händer, men här i Småland, just nu, blir den verklighet, den nedpressning av lönerna som ska reglera efterfrågan på arbetskraft enligt den moderata mer långsiktiga planen för Sverige.