Siffrorna har sammanställts efter att forskare i elva EU-länder jämfört hur våldtäkter hanteras rättsligt. De försänker mig och dottern i dystert grubbel och påföljande livliga diskussioner över frukostfikat. Projektledaren professor Liz Kelly från London Metropolitan University presenterade resultaten vid ett seminarium i Stockholm i går. Resultaten är inte roliga för Sveriges del, även om man måste bli väldigt tveksam till de låga rapporterade siffrorna i de övriga länderna.

En av de svenska forskarna, Christian Diesen, säger till DN (09/04/28):
”Att anmälningarna ökar här hela tiden, medan de står stilla på andra håll, det tyder på en faktisk ökning. ”
Har vi fått en våldtäktskultur i Sverige? I så fall handlar det i hög grad om en av alkohol framdriven sådan. Radioprogrammet Kaliber och många andra har visat att bakom de flesta brott och övergrepp i vårt land kan utlösande orsak stavas alkohol. Denna mysdryck, så accepterad och glorifierad, genom tester, ständigt skålande, även i SvT är obligatorisk ingrediens i snart sagt allt umgänge.

Män dricker dubbelt så mycket som kvinnor, skriver Håkan Boström på ledarplats i DN (09/04/28). Han fortsätter:
”Vi får alla vara med och betala priset. Utöver risken att bli misshandlad på gatan, eller i familjen, följer olyckor, leverskador, sämre trafiksäkerhet och sjukfrånvaron.”
Han nämner dock inte alla dessa våldtäkter. Forskare Diesen ser en kulturell tyngdpunkt i anmälningarna: Vi har i Sverige en tidig sexualdebut, hög alkoholkonsumtion ”fri sexualitet” och ”rätten till ett sent nej”. Tyngdpunkten i anmälningarna ligger hos unga tjejer, som varit berusade och därmed hamnat på fel plats, vanligen på en ”efterfest”, när alla redan är rejält fulla och någon/ några killar passat på att utnyttja den utslagna tjejen. Som alltså får skylla sig själv? Nej, inte i lagens mening, men de känslomässiga konsekvenserna måste hon bära i sin egen ryggsäck och rent juridiskt är brottet jättesvårt att bevisa, om det inte ska bli enormt rättsosäkert för de misstänkta killarna.

Är det då en kulturfråga, en bitter konsekvens av vår frihet? Englands tonåringar festar mer än de svenska och har också låg sexualdebutsålder, men bara hälften så många anmälda våldtäkter. Har unga män mindre respekt för tjejer i vårt så jämställda Sverige, med kompiskultur mellan killar och tjejer, och har tjejerna mindre respekt för sig själva och sitt värde här? Förutom då att spriten får alla att tappa omdömet.
Christian Diesen menar att de svenska våldtäkterna kan vara en backlash på just jämställdheten, att de sexuella övergreppen blir mäns sista bastion, ett område där de kan uttrycka makt.
Johannes Forsberg, ledarskrivare i Expressen, funderar i samma tankebanor (09/04/28):
”Våldtäktskulturen finns och det bör framförallt flickor förhålla sig till eftersom världen tyvärr är ond på många sätt och det inte blir bättre av att man inte låtsas om det”.

”Vi borde prata mer om det”, tycker han. Jag tycker det låter bra om han med ”vi” faktiskt menar snack om saken oss grabbar emellan. Om supandet och dess konsekvenser. Om backlashrisken med jämställdheten. Om viljan  att ta ansvar för sina handlingar. Om saker som kanske även ”sjyssta killar” gjort sig skyldig till men helst inte vill tänka på eller tala om.
En brännande fråga som exempelvis redaktören för killboken Pittstim, Zanyar Adami tog upp i en intervju i KA (4/06). Han kallar det för ”tystnadskontraktet”. Vissa ämnen pratar man inte om. ”Till exempel alla känner nån som har blivit våldtagen men ingen känner nån som har gjort det. Det går inte ihop. Det finns vissa grejer som hela tiden tillskrivs män, men som män aldrig pratar med varandra om.”

Män och killar måste problematisera och vilja prata med varann om våldtäkter.
För närvarande blir det bara det vanliga tjatet, som måste gälla tillsvidare: Tjejer ni måste ta ansvar för killarnas drifter. Lita inte på att de ska sluta supa och våldta.
Så håll på er, och var framförallt så nyktra att ni kan ta er hem på egna ben!