Leif är plakatvänsterns nya ansikte
Arbetslösheten är på väg mot 90-talsnivå. Men inte tryggheten. Den svenska krisen och de nya revorna i skyddsnätet är kanske sista spiken i den kista som rymmer den nordiska välfärdsmodellen. Våra norska grannar häpnar.
Liv Beckström är chefredaktör för Kommunalarbetaren.
Vi lever mitt i stormens öga och man vänjer sig även vid otroliga saker. Moderaterna går som en raket i opinionsmätningarna medan vänsteroppositionen inte lyckas särskilt väl att skriva sin berättelse om hur de vill bygga välfärdslandet. Samtidigt blir folk allt fattigare och krisen förvärras dag för dag.
Denna torsdag talar Kommunal om rättvisa på Mynttorget, precis som de gjort varje torsdag sedan 2007.
Rättvisegeneralen själv, Leif Nordin, lovar att dessa möten ska fortsätta tills det sker en ändring i den orättfärdiga politiken som dagens regering för.
Han är till vardags ombudsman på Kommunal, med studier som ansvarsområde och poserar med sitt plakat ”Kamp för rättvisa” på omslaget till reportagemagasinet Sverige 09, utgivet av norska LO-media.
De ägnar en hel tidning åt det raserade välfärdsbygget i broderlandet och inleder med ett långt reportage från Olofström, kommunen där Volvo varslat 400 och där det bara är Systembolaget, som påpassligt infört självbetjäning, som ökar sin omsättning.
Blickarna på det forna mönsterlandet från vårt broderland är häpna. I år kommer kanske 100 000 till att mista jobbet, berättar de. Vad är det som händer?
Kommunals ombudsman Leif Nordin ger plakatvänstern ett ansikte i magasinet Sverige 09.
På ledarsidan skriver Sven-Yngve Madsen om hur USA:s president Obama går åt vänster och vill återupprätta facket, medan de forna modelländerna i Norden går åt höger och gör tvärtom. (Än så länge med Norge som undantag). Han citerar den norske ekonomiprofessorn Kalle Moere, som konstaterar att Sverige gett upp värnandet av sin kronjuvel, den svenska modellen med ett nära samarbete mellan staten och de stora organisationerna i arbetslivet.
Tidningen talar med pizzeriaägaren i Olofström som startat disko för att kompensera för bortfall av lunchgäster, med oroade kommunpolitiker och med arbetslösa som ska erbjudas coachning, enligt glansiga broschyrer, men som inte har några jobb att söka. Coachningen fnyser man åt som arbetssökande i Olofström.
Regeringens ändrade politik med jobbskatteavdrag och sänkt a-kassa är en politik för goda tider, som förutsätter att alla jobbar och är friska, säger Gabriella Demater som jobbade 18 år på Volvo innan uppsägningen. Hon tjänade 29 000, snart ska hon klara sig på 10 500 efter skatt. Det är inte några 80 procent.
De får medhåll från Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi (och regeringens rådgivare, men dock ingen som regeringen lyssnar på just nu) Han talar på ett seminarium och säger samma sak: Alliansregeringens arbetsmarknadspolitik är utformad för högkonjunktur och blir nu satt under hård press. Även han fnyser åt arbetsförmedlingens nya grepp med ”personlig coachning” av de arbetslösa så länge det inte finns några lediga jobb.
Tryggheten är sämre än under krisåren på 1990-talet, då fler var med i a-kassan (det var billigare) och den arbetslösa fick behålla i snitt mellan 80 och 90 procent av lönen, jämfört med dagens i snitt 57-58 procent. (Enligt GP 09/04/12).
LO:s chefekonom Lena Westerlund kritiserar regeringens a-kassepolitik som oansvarig. Avgifterna har skapat en flykt från a-kassan och de bör snarast sänkas till 100 kronor i månaden, säger hon. ( I stället tvingas a-kassorna nu höja avgiften eftersom regeringen bestämt att hög arbetslöshet också ska straffas med hög avgift!) Den som vill ha socialhjälp måste sälja bil, båt och sommarhus först.
Forskaren Ann-Christin Jams skrev en avhandling om 1990-talskrisen och hon är oroad för en upprepning, inte minst för de många varsel vi redan sett i kommuner och landsting. Och det finns dessutom ett stort mörkertal, genom att timanställda inte syns i statistiken, framhåller hon.
Ja, det finns mycket att protestera emot, och Leif Nordin vill med torsdagsmötena på Mynttorget kanalisera den vrede som finns bland Kommunals medlemmar, säger han i tidningen. ”Vi är en kamporganisation och detta är vårt sätt att föra kampen på.”
Kanske är det inte just på Mynttorget som kommunalarna själva hörs allra mest under den halvtimme mellan 12 och 1230 som protesterna varar. Här håller det officiella Sverige till, men det är också symbolen för det Sverige som rättvisegeneralen vill komma åt. Varje månad i samband med a-kasseutbetalningarna protesterar Kommunals avdelningar över hela landet.
– Sverige har blivit ett kallt land under regeringen Reinfeldt, säger Leif Nordin.
Nästa torsdag står han där igen med sitt plakat.
