Illustration av Magnus BardSynen på manligt och kvinnligt i vår kultur är inte enhetlig. Kvinnor erövrar gradvis makt i politiken, i facket, i näringslivet och (lite grann) i familjen. Det kan se ut som om det är rätt okej. Men ingen kommer undan patriarkatet. Det går inte att bortse från att män äger det mesta av våra tillgångar, styr i politiken och dominerar via religion och våld (krig). Vi är fångade i genus, det vill säga samhälleligt bestämda och förväntade roller och uppför­andekoden för män och kvinnor. Och när det är kris i ekonomin och samhället, då vänder vi oss helst till en traditionell maskulinitet. Då växer längtan efter en dominant karl och alternativa maktordningar sätts under press. Det är åtminstone vad sociologer och forskare observerar.

Utan att gå in på orsak, verkan och skuld i det som nu händer runt oss kan vi helt krasst konstatera att Annika ( bankdirektör) Wanja (LO-ordförande) och Mona (partiordförande) har varit ute i blåsväder och dömts ut som förlorare, samtidigt som Urban (vd), Göran (ordförande) och Fredrik (regeringschef) tillsammans med Anders (finansminister) har befunnit sig bekvämt i lä för stormvindarna.
Vi kan också notera att Hillary (utrikesminister) inte mötte samma förtroende som Barack (president i USA) trots enormt politiskt kunnande och en väl så radikal politik och att såväl Helle (partiordförande S i Danmark) som Ségolène (partiordförande S i Frankrike) först presenterades som tjusiga framtidshopp, men sedan föll platt för att väljarna föredrog den auktoritäre Nicolas (president) och den lika hårdnypande nyblivne Natochefen Anders.

En kvinna som nyps för hårt ska akta sig väldigt noga, för att inte tala om den kritik som följer den som är för mjuk. En svartavlönad barnvakt och städhjälp var ingen stor grej för finansminister Anders men fällde raskt handelsminister Maria. Licensskolk var ursäktligt för minister Tobias men oförlåtligt för kollega Cecilia. Kvinnorna fick gå, männen satt kvar.
Kvinnor med makt kan vara lika otrevliga, psykopatiska och orättvisa som män. Och de ska därför granskas som män med makt, men inte hårdare. Kvinnor mäts med andra måttstockar och på toppen räcker det sällan för henne att vara tillräckligt bra för att duga.