-Du får ursäkta, sa den unga kvinnan i läkarrocken och tittade urskuldande på mig, samtidigt som hon makade en liten barnakropp tillrätta över ena axeln.
– Hon har feber och nu måste hennes pappa in och operera, förklarade hon, samtidigt som hon kikade i min journal och talade om för mig att allt var okej.

En doktor med småbarn på akuten, jomenvisst! Jag köper det gärna, om det är skillnaden mellan att vänta en timme eller två och det funkar för de inblandade.
Mina egna barn fick hänga med på många olika ställen, både med mig och sin pappa när det körde ihop sig med barnomsorgen och vi ändå behövde jobba. De flesta accepterar det, det hör till livet.

Kan barn sitta i knät eller rita medan föräldrarna avverkar möten av allehanda slag så nog kan både de stå ut med en omröstning i riksdagen också om det kniper. Om de skulle orka med en längre debatt är kanske mera tveksamt, och nu tänker jag på barnens bästa, inte om de vuxna blir störda medan de talar.

Maryam fick alltså beskedet att hon inte var välkommen in till omröstningen av fyrabarnspappan Westerberg (M). Det gick inte för sig att gå in och rösta med ett spädbarn i vagnen. Hans egna barn är vuxna men uppenbart har de aldrig varit utsatta för sådana underligheter.

En ung kvinna som försöker sköta sitt jobb och vara mamma har det inte så lätt. I synnerhet inte i riksdagen med dess långa möten och konstiga tider.  Hon skriver på Expressens debattsida: ”Människor ifrågasätter om jag kan vara en bra mamma när jag å ena sidan lämnar henne hos sin papap. Å andra sidan är jag hela tiden ängslig eftersom jag inte längre kan jobba varje vardagskväll och på helgerna. Om talmannen hade känt igen sig i det här tror jag inte han hade varit omöjlig den där eftermiddagen.”

Jag tror faktiskt att de flesta riksdagsledamöterna, satta att representera folket, står ut med detta intrång i det demokratiska finrummet. Några säkerhetsrisker kan det ju knappast bli frågan om, även om bebisen skulle ge ifrån sig några små pip.

Riksdagsledamoten  Birgitta Dahl  (S) gick i pension och lämnade talmanstolen i  riksdagen 2007. Hon hade då suttit i 33 år och blev berömd för att hon var den första som ammade sin bebis i riksdagshuset. Det väckte stor sensation. Då fick kvinnor inte ens bli utkvittade för att de ammade. Eller ta hand om sjuka barn. Så visst har det hänt saker.

Men snälla Per Westerberg. Nästa gång det kommer en stressad småbarnsförälder med bebis till kammardörren så kan du väl öppna den.  Jag håller med Maryam när hon skriver: ”Demokratin har många problem. Jag tycker inte att en mjölkstinn bebis som ligger på min arm och gurglar är ett av dem.”