En av fyra unga är utan jobb

Maggie Herbst är 20 år och utan jobb sedan i julas. Hon är besviken över hur de första stegen i vuxenlivet har blivit. Besviken på arbetsgivare som inte spelar med öppna kort och som inte har ett tack till övers för en vikarie som blir arbetslös för att kommunen inte vill ge henne fast vikariat.
Maggie gillade sitt jobb men nu vill hon inte arbeta inom äldrevården mer. Hon tycker att hon blivit behandlad som en slit-och-släng-vara.
Arbetslösheten bland ungdomar i Sve­rige är hög. 136 000 personer mellan 15 och 24 år var arbetslösa i januari. Det ger en relativ arbetslöshet på 24,1 procent, visar SCB:s siffror.
Det är den näst högsta ungdomsarbetslösheten av alla EU:s 27 medlemsländer – bara Spanien har högre.
Och hade ungdomarna som går i jobbgarantin för unga räknats med hade antalet arbetslösa ökat med över 20 000 till.

– Jag ångrar inte att jag jobbade inom äldreomsorgen, det har gett mig mycket erfarenhet. Men att min chef inte ens tackade efter nästan två år, kommer nog att påverka mig rätt mycket. Jag har lärt mig att de ser folk som slit-och-släng-varor, säger Maggie Herbst. Foto: Fredrik Persson

Maggie Herbst bjuder på sockerkaka som hon bakat inför mitt besök i Kristianstad. Köket är pyntat och hemtrevligt i ettan hon och sambon har bott i sedan i höstas. På kylskåpet sitter en kärlekslapp med pussar från sambon Björn till Maggie, eller om det är tvärtom.
I nästan två år har Maggie arbetat som vikarie inom äldreomsorgen i kommunen. Ständigt på stand by har hon hoppat in med kort varsel, eller stannat kvar efter att passet varit slut för att det fattats folk.
Det senaste vikariatet var på 75 procent och därutöver ringdes Maggie in på timmar.
Det är en ganska typisk anställning för en ung människa i Sverige idag. Varannan person yngre än 24 år har en tidsbegränsad anställning. Är man tjej som Maggie ökar andelen till 61 procent.

Men plötsligt fick Maggie inga fler jobb. Efter två år får vikarier rätt till fast jobb genom lagen om anställningsskydd (las) och det vill inte kommunen ge henne.
– Jag fick beröm för att jag var duktig, men sen behöver de inte sina duktiga vikarier. Det blir inte bra. Inte bra för mig och inte för de gamla heller. När det kommer nya hela tiden blir det rörigt och de gamla blir oroliga.
Hon har sökt flera vikariat och sommarjobb inom äldreomsorgen och som personlig assistent. Men hon har inte ens fått något svar.
– Håller man på att bli lasad vill de inte ha en, för då måste de ta ansvaret sen och ge en vikariat. Man får inte mer jobb och det vet alla. Lagen är förstås tänkt för att skydda vikarier men det blir egentligen tvärtom, eftersom arbetsgivaren bara låter en gå efter två år.

Alla ungdomar mellan 16 och 24 år som varit arbetslösa längre än tre månader ska delta i en åtgärd som kallas jobbgaranti för unga. Just nu finns 26 000 ungdomar i jobbgarantin. Den infördes för ett drygt år sedan och ersatte då alla tidigare arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar.
När regeringen presenterade den, talades det om att ungdomarna skulle få sysselsättning inom jobbgarantin runt 30 timmar i veckan.
Men så har det inte riktigt blivit. Ung­domarna kan komma och gå lite som de vill och har få schemalagda aktiviteter.
Sedan garantin startade i december 2007 har knappt 40 000 påbörjat den. Många av ungdomarna hamnar hos så kallade alternativa aktörer, privata företag vars tjänster upphandlats av Arbetsförmedlingen.
Många av företagen får betalt utifrån hur väl de lyckas få ut ungdomarna i arbete. I en modell får de en tredjedel av betalningen när de tar emot en person, nästa tredjedel när den får ett arbete och den sista tredjedelen om den personen fortfarande arbetar efter exempelvis tre eller sex månader.

Robin Jörgenstam och Markus Johansson går på jobbgarantin för unga i Västerås. Krisen gör att de tycker att läget är hopplöst, men de hoppas få chansen på ett sommarjobb.
Foto: Mats Erlandsson

I företaget AFG:s lokaler på Vasagatan i centrala Västerås har ett tiotal ungdomar slagit sig ner i ett rum en tisdagsmorgon. Jobbcoachen Johan Olsson går igenom en jobbsökarmodell i sju punkter.
En av punkterna handlar om att kontakta företag. Han frågar hur många av dem som ringt upp ett företag för att söka arbete. Nästan alla räcker upp handen. Hur gick det då? blir följdfrågan.
– Vi sitter ju här, konstaterar Robin Jör­genstam krasst.
Han gick ut gymnasiets bygglinje förra sommaren. Han fick vikariat via ett bemanningsföretag, men har sedan varit arbetslös i ett drygt halvår.
– Jag kom ut precis i krisen men satsar nu på jobb till sommaren.
Nästan alla Robins kompisar är arbetslösa. En av dem, Markus Johansson, har också varit med på morgonmötet hos AFG.
Markus är 19 år, slutade skolan efter nian och har efter det haft flera olika arbeten. Han har serverat, jobbat på lager och som svetsare. Men efter förra årets sommarjobb har han varit arbetslös.
– Just nu känns det bara skit. Det påverk­ar ju. Man blir tröttare, får ingen vardag och vrider dygnen. Helst skulle jag vilja jobba som svetsare, men då måste man ha en utbildning. Jag har ringt upp Lernia om utbildning, men de sa att jag först måste vara i jobbgarantin i sex månader innan jag kan få hjälp med det. Så även om man vill får man inte chansen, det verkar inte finnas resurser för utbildningar som kan ge jobb.

Den borgerliga regeringen har sedan de tillträdde 2006 lagt om arbetsmarknadspolitik­en. Utbildningarna har dragits ner och det mesta idag handlar om coachning och matchning till lediga jobb.
Knappt hälften av ungdomarna som lämnat jobbgarantin har arbete 90 dagar efter dess slut. En av dem är 22-åriga Mikael Eriksson. Det är ingen fast anställning och det är inte heltid, men det är inte full arbetslöshet.
Sedan i oktober har Mikael jobbat som köksbiträde på en restaurang i Västerås. Varannan helg jobbar han enligt sitt schema. Sedan hoppar han in vid behov. En vecka kan det bli en dag, en annan vecka tre dagar.
Han talar om att det är ett vägskäl efter gymnasiet. Fortsätta plugga eller försöka gå mot stormen och hitta ett jobb.
– När man slutar skolan idag är det två saker som sker. Man slutar skolan på fredag­en och på måndagen anmäler man sig som arbetslös. Det är tråkigt att säga det men alla visste att det var så det var, säger Mikael Eriksson.
Alla de ungdomar jag träffar talar om att de inte riktigt visste vad som väntade dem när de slutade skolan. De levde i illusionen att först gick man i skolan och sedan fick man jobb.
Och de är inte ensamma. Mer än varannan ung person tycker att de har fått lite eller väldigt lite information om hur arbets­marknaden fungerar via skolan, enligt en rapport från Arbetsförmedlingen.

Maggie Herbst i Kristianstad säger att hon önskar att hon haft mer kunskap om hur det ser ut efter gymnasiet. Nu funderar hon på att börja plugga och ska söka en utbildning till hösten, men hon vet ännu inte vilken.
– Att plugga är väl det bästa man kan göra just nu. Om jag fick bestämma allt skulle det sluta vara lågkonjunktur. Man skulle kunna gå lärling och få ett arbete när man lärt upp sig. Men idag ska man satsa på en utbildning och sen är det inte ens säkert att man får ett jobb. Det är jättehårda krav idag.
Maggie har egentligen gjort vad hon borde. Hon har gått gymnasiet. Hon sökte sig till vården efter det, eftersom hennes mamma arbetade inom äldrevården och att det där fanns arbete att få.
När hon nu har sökt andra jobb eftersom kommunen inte vill lasa in henne tycker hon inte att hennes erfarenheter verkar vara någon merit.
– Folk verkar se ner på en för att man har jobbat inom vården, som om man vore dum. När jag sökte jobb i en affär frågade de vad jag gjort tidigare. När jag sa ”inom äldreomsorgen” var de inte intresserade. Men det är ju en jättebra merit, den sociala kontakten och ansvaret.
Jag frågar vad hon har för drömmar om framtiden:
– Att hitta en utbildning som passar mig och att jag ska kunna få ett jobb efteråt, det är inte så många som får det heller. Och så hoppas jag att Björn också får ett jobb. Jag är glad om vi har ett hus och bil och jobb i framtiden.