Våga prata om skit
Det sitter 14 män och en kvinna på podiet. Vad kan de tänkas prata om? Jo, om sanitet, ett område som i högsta grad rör kvinnor.
Det blir så tråkigt att jag inte orkar lyssna.
Sanitet är ändå en viktig fråga. I klartext: vad gör vi med skiten?
Jag fångar in Santa Sheeza Nair från Indien i ett allt mer öronbedövande sorl utanför seminariesalarna.
– Att prata om Aids/Hiv kan vi göra men vem vågar ta ordet skit i sin mun, säger hon och anser sanitet borde stå högst på dagordningen.
Hon berättar om hur kvinnor får hjälpa skröpliga åldringar att huka sig ner i det fria för att göra sina behov och sedan rengörs de gamla med smutsigt vatten. Och det är tabu att nämna ordet menstruation som ger kvinnor hälsoproblem, när de inte kan sköta sin hygien. Att investera i toaletter och vatten är att investera i kvinnors framtid. Hon vägrar att se kvinnor som offer – de gör förnuftiga val i den situation de befinner sig i.
Santa Sheeza Nair från Indien. |
Jean-Louis Chaussade, vd för Suez Environment. |
När jag frågar vad hon arbetar med ser hon förvånad ut. Hon är ansvarig för vattenfrågor på ministernivå i Indien. Det borde jag kanske vetat.
Gång på gång stöter jag ihop med den aktiva Adrina Marguiso, ordförande för fackförbundet för vattenverksarbetarna i Uruguay. Hon slåss för att rätten till vatten ska skrivas in i den ministerdeklaration som ska antas. I Uruguay får ingen annan än staten sköta vattnet.
Tillvaron här är fylld av kontraster.
En representant från det serbiska facket berättar att det offentliga vattenverket har så dålig ekonomi att arbetarna inte får ut sina löner och kan inte ens betala sina fackavgifter. Två män från det tyska Ver.di säger att de träffat på anställda som faktiskt är nöjda med att jobba hos ett privat vattenbolag.
Av en slump befinner jag mig plötsligt i en tjusig restaurang med vita dukar, där Suez Environments vd Jean-Louis Chaussade nyss har ätit sin lunch. Suez Environment är ett av världens största privata vattenföretag. Jean-Louise Chaussade ser stora möjligheter. Vattenbrist kommer att kräva nya tekniska lösningar och det kan Suez Environment bidra med.
Senare åker jag till Folkets forum som pågår på ett hotell i centrala Istanbul.
– Du borde duscha om du har träffat Chaussade, säger Karin Jordan från fackförbundet Cupe i Kanada, för här är Suez en given fiende. En man spelar gitarr och sjunger framför en affisch med orden privatisering av vatten – nej tack. Han får med sig hela publiken som uppsluppet sjunger om att ett enat folk aldrig kan slås ner. Och minsann står inte Adriana från Uruguay i gul poncho därframme och gungar rytmiskt till musiken.
På kvällen kan jag inte låta bli att tänka: Om alla 30 000 deltagare i Världsvattenforumet avstod från att åka hit och lade pengar på toaletter och vattenpumpar skulle det bli ganska många till de fattiga. Till dem som inte ens vågar drömma om att resa hit.