Vi står maktlösa inför kränkningar på internet, skrev Göran Gräslund, generaldirektör för Datainspektionen på DN debatt 09/03/13.
Personuppgiftslagen, pul, räcker inte till och rättsystemets bristande stöd till de kränkta har förvärrat samtalstonen på nätet. Olika beskyllningar kan ostraffat och ohejdat virvla runt på sajterna och allvarligt skada dem som utsätts.

Barn och unga känner också av detta hårda klimat. Och vi vuxna, som ska lära dem att vara sjyssta och inte mobba varann, vi gör alltså precis likadant. Exemplen är många och skrämmande.
På en sajt har ett nätföretag gjort sig en slant på att låta folk skicka in sina omdömen om chefer och dåliga arbetsplatser.
Och det är inga nådiga tillmälen, utan här skvallras det friskt av anonyma ”anställda” om namngivna företag som har diktatoriska chefer, eller galna chefer eller allmänt taskig personalpolitik.  Ingen vet vilka författarna till inläggen är eller om de ens jobbar på företagen de förtalar. Vem som helst har kunnat påstå vadsomhelst. Om syftet är att förbättra arbetsmiljön på de nämnda företagen så blir konsekvensen den motsatta.


”Som företagare är man skyddslös”, säger Håkan Eriksson, näringspolitisk expert på Almega till Metro 09/03/19.
I artikeln uppmärksammas också fackförbundet Sekos stöd till sajten. Ett stöd som givits under en testperiod för att det ger anställda en möjlighet att framföra synpunkter.
Dock meddelar presschefen Jonas Pettersson senare att samarbetet upphört, just för att det inte går att kontrollera sanningen i de påståenden om företagen som framförs på sajten.

Det är ett bra beslut, i vår allmänna förtjusning över de digitala möjligheterna till snabb kommunikation får vi fortsätta försöka värna respekten för den personliga integriteten och ett okej samtalsklimat även på nätet så gott det går. Inte minst genom personligt ansvarstagande.
Det ska inte gå att tjäna pengar på förtal, inte ens om det sker med syftet att hänga ut olämpliga arbetsgivare. Det är främst genom dialog mellan fack och arbetsgivare som goda relationer skapas, inte genom anonyma tillvitelser.

Till Metro säger den ansvarige för sajten att han förhandlar med flera fackförbund om samarbete.
Tillåt mej att tvivla!

PS Att vara försiktig med integriteten på nätet står inte i någon motsättning till att ha en stark och bra meddelarfrihet i grundlagen. Den som ger anställda i offentligt driven verksamhet rätt att ostraffat lämna uppgifter om brister i verksamheten till medier.
En rätt som dock inte är helt självklar för privatiserad offentlig verksamhet, och som dessvärre ofta försöker naggas i kanten även av de stora offentliga myndigheter, som nu senast Stockholms stad, som via ett litet plastkort med regler försöker styra sina anställdas kontakter med pressen.
Håller inte alltid med Hanne Kjöller på dn.s ledarsida. Men det hon skriver i dag kan jag instämma i till hundra procent. Stockholm stad bör dra tillbaks sitt plastkort och i stället vara tacksamma om medarbetare kontaktar journalister närhelst de tycker att de har något att berätta. Stockholms stad är nämligen till för medborgarna, inte tvärtom!