”För att skriva böcker och måla tavlor inte är något rikigt jobb, för att det är en lyxtillvaro. Eller? Nu måste ni banne mej jobba också, när ni blir försörjda för att gå och dra. Nåväl. Jag vet att jag läst ett par böcker i min dag som mer eller mindre räddat livet på mig, många som betytt fantastiskt mycket, några som jag alltid läser om för att de får mig att må så himla bra. Tavlor just, eller den typen konst, när man kan få låna hem nån annans människas kreativitet, är ju skönhet utan krav på nåt sätt som man också mår bra av.
Jag vet också att jag förmodligen inte har den där storyn inom mig, inte disciplinen heller. Så jag knegar på med mitt, men är ledig när jag kommer hem från jobbet.
Förresten skulle det var för påfrestande att bara läsa mästerverk hela tiden, ibland måsta man vila med nåt som ”bara” är bra.”

Svar: Ja, vissa författare och konstnärer har troligtvis en lyxtillvaro. Rent ekonomiskt. De som tillhör det fina etablissemanget. Men de flesta av oss skriver krönikor eller intervjuer för att kunna få mat på bordet. Vi sliter som sjutton. Och vi vågar bjussa på oss själva. Bara det tycker jag är ganska fantastiskt.
Att skriva böcker går man i princip back på. Det tror jag de flesta vet vid det här laget.
Men det är ändå en lyx. Att få göra det man brinner för. Att få vakna varje morgon och tycka att det är skitkul att gå till jobbet. Eller kanske jätteläskigt. För att man måste gå in i personliga rum, som man helst inte skulle vilja gå in i något mer. Och sedan ändå våga – och hitta någon mening med det också. Att trixa och fixa med jobb och familj så man får de där timmarna med boken. Den där jävla boken, som Lundell brukar säga. Det är lyx. Det har du alldeles rätt i, Alex.