Det var inte förrän vi fick barn som vi började undra. Vem var han? Var fanns han? Var han lik Gunnar och barnen? En dag bestämde vi oss, mycket för barnens skull, att nu jäklar åker vi ner och knackar på och ser om han vill träffa oss. Men inte ens det var lätt. Bilen gick sönder, gården var svår att hitta och till och med när vi stod på gårdsplanen framför hans hus, så tog det stopp. ”Nej, jag vill inte. Jag mår illa. Jag klarar inte det här, det blir för mycket. Vi åker hem igen”, sa Gunnar.
Han skulle just backa därifrån när han klev ut ur huset. Gunnars pappa. Han var lång och lite rufsig i håret. Han plirade mot vår bil. Gunnar tog ett djupt andetag. ”Nu kliver jag ur bilen”, sa han.

Jag satt där i baksätet mellan våra två små barn och såg hur han gick fram till sin egen pappa och tog i hand. Sedan sa de något till varandra och skrattade. Gunnar fick till och med en dunk på axeln. Då kom mina tårar.
”Han ser snäll ut, din farfar”, sa jag till fyraåringen. ”Jaa, och nu vill jag också gå ut ur bilen”, sa han.
Så vi klev ur – och stannade i flera timmar. Vi möttes av sådan värme. Det var omtumlande. För plötsligt föll så många pusselbitar på plats.
Nu har vi firat jul med farfar och hans fru och deras två hundar, åtta katter och arton hästar. Vi trevar fortfarande, men inte minst barnen är oerhört stolta över sin farfar.

Varför tog det så lång tid att hitta varandra? Han bodde ju bara tio minuter från Gunnars föräldrahem.
Olle Carlsson, sexbarnspappa och präst i Allhelgonakyrkan i Stockholm, och nykter alkoholist, får mig att ana svaret. För efter en stormig kärlekshistoria så blev Olle Carlsson också en frånvarande pappa. Han såg inte sin son på sju år. Först när han blev nykter och fick ordning på sitt liv tog han kontakt med sin son.
”Drickandet och den livsstilen som följer med gör att man förtränger.”
Barnens farfar var inte alkoholist. Men det dracks en hel del. Det var inte förrän han träffade sin nuvarande fru som han slutade röka och dricka och fick ett helt nytt liv. Kanske hade det inte varit möjligt att träffas innan dess. Kanske hade vi inte ens tyckt om varandra.
Nu var han redo. ”Jag har väntat på att ni ska komma”, sa han.

JA
till barnen. De är det bästa vi har.

NEJ
till alkoholen. Den förstör så mycket.