Jag är alltid rädd för att göra bort mig
Jag är en 42-årig barnskötare med fast tjänst sen tio år och just nu halvt sjukskriv-en på grund av ryggbesvär. Det är inte så allvarligt, jag räknar med att snart börja jobba heltid igen.
Men jag har ett problem, som bara tycks bli värre med åren. Jag har alltid varit blyg och tillbakadragen och har inte velat "ta plats", som det heter nu för tiden. Jag växte upp som enda barnet, så jag kan inte skylla på att några syskon skuffat undan mig. Mina föräldrar har nog försökt peppa mig, men kanske inte tillräckligt?
Har alltid tyckt det varit jobbigt att delta i gruppsammanhang. Alla andra verkar så framåt och pratglada, medan jag känner mig som en idiot. Nu har jag blivit så rädd att göra bort mig att jag håller mig undan så mycket som möjligt. Men många möten bara måste man ju vara med på och helst också uttrycka egna åsikter. Jag blir då så rädd för att rösten ska svika mig eller att jag inte ska kunna hälla upp kaffe bara för att handen darrar så.
Det här har nu utvecklats till ångest inför att gå till jobbet. Det är som om mina kollegor har jättekoll på mig, så jag går hellre undan än utsätter mig för andras blickar. Jag förstår att jag behöver hjälp, men hur?
Orolig
SVAR: Du beskriver en oro och ängslan inför att bli betraktad och ”bedömd” framför allt i jobbsammanhang. Din strategi är att undvika situationerna, vilket är det vanligaste och enklaste man tar till. Då slipper du ju ängslan och rädslan för att göra bort dig.
Men konsekvensen på längre sikt är att du begränsar dig allt mer och inte kan leva som du vill. Undvikandet spär i stället på rädslan!
Nästa gång du exempelvis ska gå på ett möte eller vara med på kafferasten kan du en stund innan skriva ner svaret på frågan: ”Vad är det värsta som kan hända?” När du har svaret frågar du dig: ”Vad är det värsta med det?” Sedan föreställer du dig att situationen faktiskt inträffar. Fund-era då på vad det innebär för dig om det värsta inträffar, på lång sikt och på kort sikt. När du skrivit ned de här tankarna kommer du förmodligen att se att det inte är så farligt om rösten sviker eller om du darrar på handen. Denna metod är ett sätt att hantera tankar som kan sätta igång oron hos dig.
En annan metod är att du övar dig i att andas lugnt och regelbundet. Ett sätt är att räkna till fyra på varje in- och utandning. Genom att lugna ner andningen lugnar du också ner kroppen och känner att rädslan inte tar samma grepp om dig. Då kan du räkna och andas när du befinner dig i situationer du tycker känns obehagliga.
Men känner du att din ”blyghet” och ångest är för svåra för dig att ta itu med på egen hand rekommenderar jag professionell hjälp. Börja med att låta din läkare göra en första medicinsk bedömning. Sedan kan ni diskutera vilken behandling som är bäst för just dig. Ibland fungerar farmakologisk behandling, det vill säga medicin. Det finns också samtalsterapier som lämpar sig mycket bra mot den här typen av rädslor. Framför allt kognitiv psykoterapi och KBT, kognitiv beteendeterapi, har visat sig vara mycket effektiva. I dessa två terapiformer, som påminner mycket om varandra, går du och din terapeut igenom dina tankar och beteenden och gör gradvisa förändringar och övningar för att du ska kunna hantera problemet bättre. Inom offentlig vård kan väntetiderna vara mycket långa till kognitiv terapi/KBT, men söker du privat och betalar själv kan du få snabbare hjälp.
