– Allt är svårt. Det är svårt att få bostad, det är svårt att få jobb. Polisen kan komma och hämta dig på jobbet och få dig utvisad, säger Teresa, som är städerska på en skola i Stockholm.
Papperslösa är de som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd och arbetstillstånd. När verksamhet läggs ut på entreprenad arbetar papperslösa även i kommunal verksamhet. Din egen arbetsplats kanske städas av människor utan rättigheter.

KA möter Teresa på Kultur­huset i Stockholm. Hon är 39 år gammal, är ursprungligen från Bolivia och har bott i Sverige i två år. Hennes 16-årige son är med för att hjälpa till med svenskan.
Teresa arbetar sedan ett år tillbaka åt en privat städfirma. Hon arbetar mellan klockan fem och halv nio på kvällarna och tjänar 90 kronor i timmen innan skatt. Pappers­lösa kan betala skatt. Nackdelen är att arbetaren då går att hitta via Skattemyndig­heten.
– Det är lättare för polisen att hitta dig när du betalar skatt. Då har du en adress och finns registrerad, säger Teresa.
Teresa har sökt asyl i Sverige men fått avslag. Det är svårt att säga hur många fler i hennes situation som lever och arbetar i Sverige. I Kom­munals avtalsområden förekommer papperslösa åtminstone inom städbranschen, djurskötsel och jordbruk, samt inom trädgårds- och anläggningsarbete, enligt kommunalare som KA varit i kontakt med.   
– Jag vet inte hur många det är. Det finns tusentals. Jag har många arbetskamrater som är papperslösa. Jag har även haft arbetskamrater som är svenskar, men som inte vet att jag är papperslös, säger Teresa.

KA har också varit i kontakt med Maria, 31 år, som även hon är från Bolivia och har fått avslag på sin asylansökan. Maria har bott i Sverige i fyra år och har en dotter på tre år. Fram till slutet av 2007 arbetade hon, precis som Teresa, på ett privat städföretag och städade en förskola. Papperslösa är väldigt utsatta. Eftersom de är rädda att bli utvisade vågar de inte stöta sig med arbetsgivaren.
– Många arbetsgivare tror att de kan behandla papperslösa hur som helst. Många blir lurade, säger Maria.
Tillvaron som papperslös innebär en ständig kamp. Maria hoppas att en dag få papper och leva i Sverige.
– Inte så mycket för min egen skull. Men för att dottern en dag ska kunna utbilda sig och inte behöva leva det liv som jag lever. På fyra år har jag inte träffat mina föräldrar. Att få papper skulle också ge möjligheten att få träffa dem och sedan komma tillbaka, säger hon.

Teresa dricker ur sitt kaffe och reser sig från bordet. Själv har hon inte ens hunnit tänka på vad hon skulle göra om henne situation förbättrades.
– Jag tänker inte så mycket på framtiden. Jag tänker på nuet och det är jättesvårt, säger Teresa. Hennes son har ett gitarrfodral över axeln. De båda säger adjö och försvinner ut i mörkret på Sergels torg.

Fotnot: Teresa och Maria heter egentligen något annat.

3 tycker

Kristina Svalstedt, ombudsman, Kommunal Örebro län:
- Rent spontant så blir svaret "vet ej" eftersom det inte är något vi har tagit upp och diskuterat runt i kring.

Eleonor Vikman, lokal­kontors­chef Kommunal Väst­manland:
- Vi har diskuterat frågan och vi säger ja, om de har ett arbete fast de inte har papper. Då har de en ekonomi och kan betala medlemsavgift.

Anders Hagberg, ord­förande Väst:
- Det är en fråga som vi inte har dryftat i vår avdelning. Ur en allmänhumanistisk syn  så tycker jag att de kunde få det stöd vi kan ge. Så jag tycker att vi borde ställa oss positiva. Men som det ser ut nu så äger jag inte frågan.