”Jag ville ta mitt ansvar”

Undersköterskan Nicki Dahlberg funderar om hon ska fortsätta i vården. För henne är det självklart att ta sitt ansvar, att rapportera om avvikelser när hon märker något som kan medföra risk eller skada för de äldre.
Här är hennes berättelse:
Hon vikarierade på Caremas äldreboende i Lomma. En dag tog hon hand om en sängliggande kvinna. Nicki upptäckte att hon hade trycksår och svamp. Det fanns ingen väsentlig dokumentation. Hon ringde sjuksköterskan som gav precis den diagnosen och talade om vad hon och en annan arbetskamrat skulle göra. Nicki och arbetskamraten gjorde sedan en avvikelserapport. Nicki påpekade där att personalen måste utbildas, ha noggrann kontroll och ständig kontakt med sjuksköterskan.

Hon tog även en kopia på avvikelsen. När inget sedan hände gick hon till kommunen med den. Kommunen gjorde en Lex Sarah-anmälan. Nu får hon inte fler jobb och känner sig straffad av Carema.
– Jag skriver för många avvikelserapporter, säger hon.
En annan avvikelserapport från henne gällde en gammal dam som fått sår på benen. Såret var inte omlagt på två dagar. Bandaget hade växt in i såret.
– Sånt borde personalen hålla reda på, tycker Nicki.

Nicki fick senare ett samtal från verksamhetschefen Mia Nilsson, som undrade varför hon gått till kommunen, lekt doktor och uttryckt sig helt tokigt.
– Jag svarade att jag ville ta mitt ansvar, men då sa hon att jag var arg och ville ställa till det för att jag inte får fler jobb.
Nicki vände sig även till Kom­munal som hon tycker försvarar Carema mer än henne.
Kommunals regionala fackliga ombud Carina Svensson säger:
– Jag kan inte kan tvinga arbetsgivaren att ringa in henne.  
Däremot tycker hon att man överlag på arbetsplatserna borde gå igenom rutinerna för vad som är avvikelse och inte.