gömde sig det som längtat ut
Å’i själen dansade glädjen.
Vindens hårda styrka som
greppat förut
hade dock fått ängens blommor
att finna vila.
Då när tankens tankar aldrig
ville tro.
Då när känslans känslor
inte fann sin ro.
Och världen var i ständig fara.

Så hittade tillslut harmonin sin
chans och sin unika tillhörighet
till någonstans.
Och havet blev varmt som en
sommardag
Och livet formades till en glöd.
Och om vindens kraft kommer
att komma igen
så finns nu styrkan att andas
lugna fina andetag.