Rödgrön allians bättre än röra
Mona, Maria och Peter har slutit fred med Lars. Budgetbråket är över och det blir en rödgrön valallians med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet.
Något nytt och spännande har sett dagens ljus i det politiska landskapet.
Det kraftfulla ogillande som den fackliga rörelsen och delar av socialdemokratin mötte det i oktober presenterade tvåpartssamarbetet mellan sossar och miljöpartister har uppenbarligen lett till eftertanke. (Läs mer på dn.se och svd.se)
Men även vänsterpartiet har den här gången bjudit till och accepterat de budgetregler som är så oomkullrunkeliga för de båda övriga partierna. Gissningsvis kan de komma överens även i praktiken, dessa regler är ju inte hårdare än att exempelvis borgerliga ekonomer som Lars Jonung och Lars Calmfors kan tänka sig att rucka på dem när krisen slår till.
Lars Ohly v-ledaren, såg mycket glad ut på en bild i Expressen, där också en ny opinionsmätning konstaterade att han just nu leder Sveriges tredje största parti. Vänstern har 7,2 procent av väljarna och avståndet mellan oppositionen och den regerande alliansen har återhämtat sig från de föregående mätningarnas dipp. Skillnaden till de rödgrönas fördel gentemot den regerande alliansen ligger nu på 10,6 procentenheter, enligt Synnovatemätningen.
Före jul ska de rödgröna partierna bilda fem arbetsgrupper som ska diskutera politiska frågor, bland annat om ekonomin, integrationen och miljön, berättade de fyra partiledarna/språkrören på en gemensam presskonferens i dag. Där la de också fram ett gemensamt ungdomspaket i fyra punkter för att hindra att arbetslösheten biter sig fast bland de yngre.
Det nya samarbetet ska gå till val med målet att bilda en koalitionsregering efter valet 2010. Samarbetspartierna kommer att lägga fram egna valmanifest, men utarbeta en gemensam regeringsplattform.
Förhoppningsvis kommer de tre att ömsesidigt påverka varandra under resans gång och lägga mer energi på att forma en trovärdig vision för framtiden än på en massa tjafs om vem som får leka mest med vem.’
De tre centrala punkterna för de rödgröna handlar om jobben, klimatet och välfärden. Det låter hoppingivande.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är nöjd med överenskommelsen och skriver bland annat i ett pressmeddelande:
”De tre partierna har tagit ett betydelsefullt steg. Till skillnad från den högerregering som står handfallen i den kris som Sverige nu går igenom, utgör det rödgröna samarbetet ett politiskt alternativ som värnar jobb och rättvisa. ”
I skrivande stund är det bara LO-facket Seko och Kommunal, av de tidigare kritikerna, som skickat ut ett pressmeddelande där de uttrycker sin glädje, till skillnad från det tidigare missnöjet med mp-s-tvåsamheten. Men gissningsvis kommer det här att mötas med nöjda reaktioner från större delen av den facklig-politiska rörelsen.
Det blir alltså två block i valrörelsen. En helt ny och mycket intressant situation som sannolikt inte väckt lika muntra känslor i den regerande borgerligheten, där två av partierna (c och kd) just nu riskerar att ramla ur riksdagen., enligt opinionsmätningarna.
I mediedramaturgin ligger att nu fokusera på allt som de rödgröna kan tänkas vara oeniga om, exempelvis EU-frågorna. Allas blilckar kommer att riktas mot de forna inte så såta vännerna mp-v. Och v-ledaren Ohly måste hantera att han har ett kongressbeslut som går emot att ge upp den tidigare synen på budgeten och välfärdsfrågorna.
Men jag måste säga att jag tycker det ändå vore bra om varje parti kan få behålla sin särart och karaktär i största möjliga mån samtidigt som samarbetet får växa sig starkare. Frihet under ansvar måste vara möjligt även i den nya triangeln.
Kan de se sina olikheter som tillgångar och komma överens om det viktigaste blir s-v-mp en verkligt farlig utmaning för den borgerliga alliansen. Misslyckas de så hänger de löst. Vi närmar oss någon sorts tvåpartisystem, på gott och ont.
Vilken spännande valrörelse det kommer att bli!