En kopp kaffe gör skillnad
Du står kanske där vid kaffehyllan, lockad av erbjudandet tag tre till priset av två. Alternativet, det Krav- eller Rättvisemärkta kostar oftast mer Men skillnaden för 25 miljoner bönder i Syd är enorm.
Kaffe är vanligen hårt besprutat. Ekologiskt, kravmärkt kaffe har fått uttorkade vattenfåror att porla igen, odlarnas grönsaker går att äta utan risk för hälsan, marken eroderas inte på näring på grund av skogsskövling.
Det rättvisemärkta, eller på annat sätt märkta kaffet skapar också bättre villkor för småbönderna, även om vägen dit kan vara lång. Satsningen är riskabel, eftersom odlarna ofta får bära hela kostnaden själv, innan odlingen är godkänd.
Det är dåligt, våra stora kaffebolag som vill putsa sin image med rätt sorts kaffe, borde även kunna vara med och dela risken med bönderna, som annars ger upp det ekologiska odlandet för att de inte har råd att klara de tre år som krävs innan de kan börja ekomärka kaffet. Det är svårt att vara uthållig ensam, eftersom produktionen kan minska under omställningstiden.
Några garanterade uppköpare har de inte heller, vilket är en stor nackdel. Däremot erbjuder Rättvisemärkt sina odlare ett garanterat minimipris och en social premie. Rainforest alliance garanterar inget minimipris (som rapporten uppger), skriver Anders Carne från uppköparna Krafts Food Sweden i ett mejl till mig:
”Vad RA’s certifiering handlar om är hjälp-till-självhjälp. Målsättningen är att kaffebönderna ska hjälpas att bli helt och hållet självgående, ekonomiskt oberoende, och kunna odla kaffe i harmoni med den känsliga tropiska miljön, utan att utarma den. Hela denna process leder till en bättre odlingsprocess som i slutänden ger ett kaffe av högre kvalitet. Det kaffet säljs sedan på den öppna marknaden till ett högre pris än standardkaffe. RA-certifierat kaffe betalas det bättre för, och bra betalt/ekonomi är en av de fyra hörnpelarna, som måste vara på plats för att kaffebonden ska bli självgående. Det handlar således om 1. skapa högre kvalitet (vilket leder till bättre pris) 2. kostnadskontroll inom verksamheten (grundläggande för vilken småföretagare som helst) 3. produktivitet (att få ut mer kaffebönor på den odlade arealen, så att den totala inkomsten ökar) 4. försäljningspris .”
Så långt Kaffeproducenterna. Det visar att frågan om hur märkningen fungerar i praktiken inte är så enkel för oss konsumenter att få grepp om in i alla detaljer. Men engagemanget verkar finnas, och det behövs!
I mitt Coop finns det gott om certifierade kaffesorter på hyllorna, det är jättebra. Ibland finns kaffet till och med som lockprisvara så att fler kunder kan upptäcka att det också smakar väldigt gott. I synnerhet som det numera finns flera olika mörkrostade varianter. Men det räcker inte att handla bara till extrapris. Du måste vara konsekvent.
Det finns ett antal märkningar på kaffepaketen. Det är Krav, det är Rättvisemärkt, det är Rainforest alliance och några till. Förvirrande! Rättvisemärkt handlar inte om ekologi, Krav handlar inte om rättvisa, sociala villkor. Men många paket märker med båda och då är det riktigt bra.
Det är positivt när stora kedjor som MacDonalds stödjer kaffeproduktionen. I rapporten skrivs det att hamburgerkedjans kaffe har en märkning som heter Rainforest och som tillåter viss mängd bekämpningsmedel. Det stämmer inte, låter deras presschef hälsa. ”Donkens” kaffe är sedan början av 2007, både Krav- Och Rättvisemärkt, vilket ju är väldigt trevligt, både för oss konsumenter och för producenterna. Det handlar här om cirka 10 miljoner koppar per år.
Trots att detta låter imponerande så är vi svenskar annars bland de sämre på att välja kaffe med omsorg om miljö och tillverkare. Även om vi är bland de bättre på att fika.
Men sammanfattningsvis så kan man konstatera att alla märkningarna fungerar och gör villkoren bättre för sina odlare, trots vissa brister och otydligheter. Det skriver organisationerna Kooperation utan Gränser tillsammans med Swedwatch, som granskar företagens handel och verksamhet i u-länder. I en färsk rapport berättar de om hur effekterna av certifieringarna blivit för kaffeodlare i Guatemala och Brasilien.
Själv gav jag ett löfte till mej själv att sluta köpa omärkt kaffe sommaren 2007. Det var efter att ha sett ett Svt-program om vilken skillnad den alternativa odlingen gjort för naturen och för några av de bönder som lagt om sin produktion.
Köp av ocertifierat ”vanligt” kaffe ger inga garantier. Det kan vara tillverkat med hjälp av vidriga arbetsförhållanden och massor med bekämpningsmedel.
Mycket finns kvar att göra och de båda organisationerna ger en lång rad med råd till statliga biståndsgivare, till konsumentorganisationer, till myndigheter och inte minst till oss kaffedrickare:
Vi är otroligt viktiga för 25 miljoner människor i världen, vi fikare i väst. Att vi verkligen tar det märkta kaffet i butiken, i stället för att snegla på erbjudandet som gör att du kortsiktigt ”sparar” några tior – men samtidigt gör miljön och odlarna en stor otjänst.
Ska du välja något av de olika märkningarna så är det Rättvisemärkt och Krav som ställer de högsta sociala och miljömässiga kraven. Och om vi vill att fler ska odla mer ekologiskt än tidigare och under goda arbetsförhållanden, ja då måste vi också konsekvent välja dessa paket i hyllorna därhemma. En kopp kan verkligen göra stor skillnad för någon i andra ändan av kedjan. Så varför inte ta med ett rättvist paket kaffe i stället när du går bort i jul?