”Kommuner usla på läsproblem”

1) Varför har skolan ingen gemensam praxis för att hjälpa dyslektiker?
–?Det är en effekt av att pedagogiken under en lång tid har förnekat att biologiska faktorer har betydelse. Den har velat se att enbart den sociala bakgrunden påverkar. Därför har den nedvärderat betydelsen av att tidigt sätta in stödåtgärder.

2) Vissa lärare använder verkningslösa metoder. Hur ska det bemötas?
–?Genom upplysning. Läsning handlar om att automatisera ett visst beteende. Det gäller att traggla för att nå upp till grundförutsättningarna.

3) Att börja i tid är viktigt. Upptäcks dyslexin i tid?
–?Numera är det bättre. Sam­tidigt är många kommuner väldigt amatörmässiga. Den allmänna språkkunnigheten har sjunkit i samhället. Allt kan inte skyllas på dyslexi utan även på dålig pedagogik. Om barnen rör sig i en miljö med låg språkkunnighet blir det dubbelt så tufft. Skolan har varit väldigt dålig på att utjämna skillnaden mellan elever från olika sociala bakgrunder.

4) Varför är det viktigt att barn­et får en diagnos?
–?Fördelar på individnivå är att barn, föräldrar och omgivning vet vad det handlar om. Då vet man också ungefär vilka metoder som krävs.

5) Barn drabbas olika hårt på grund av social bakgrund Hur ska skolan hantera det?
–?Det är bara att titta på de skolor i världen som lyckas bäst. De är välorganiserade och har kompetenta lärare. Genom att mäta resultaten blir det lättare att se till att alla elever hänger med och att sätta in stödåtgärder.

6) Vad ska läsarna göra för att få lära sig mer?
–?Ett tips är så klart att läsa min bok. Det är därför jag har skrivit den. Arbetar man inom förskolan är det bra att köpa in Born­holmsmodellen. Boken innehåller språklekar som är roliga och bra för språkutvecklingen hos alla barn.

7) Har du själv personer med dyslexi i din närhet?
–?Det har jag på lite olika håll. Det är så pass vanligt att det inte är något konstigt med det.