46 procent busschaufför — 100 procent punk

– Jag tjänar mer genom att köra buss, säger han vid bussgaraget efter att precis ha avslutat sitt pass.
The Baboon Show har spelat sedan hösten 2003. De har gett ut tre fullängdsskivor på bolaget National. En fjärde skiva är på gång nu i januari. Låtarna spelas ibland i radions P3, och bandet har fått uppträda på flera av Sveriges största rockfestivaler.
Musiken tar alltså så pass mycket tid och kraft att det måste ses som mer än en hobby. Samtidigt ger den inte tillräckligt med inkomster för att försörja sig.

Skivförsäljningen ger överhuvudtaget inga intäkter alls. Den går plus minus noll. De stora pengarna som artister i dag kan tjäna finns i intäkter för att uppträda på konserter.
– Där får vi in lite pengar i alla fall. Dessutom får vi öl och trivsel. Och vi får möjligheten att resa. Nu till våren kommer vi att göra en sju, åtta spelningar i Frankrike. Eventuellt blir det också några spelningar i Tysk­land. I våras var vi i Grekland. Det var grymt. Vi gjorde en enda spelning. Men vi fick bo på hotell där fredag, lördag, söndag. Bästa spelningen måste varit då vi spelade i Uleåborg. Då hade vi bastu på rummet, säger Håkan Sörle.
Musiken har hela tiden varit rapp, energisk punkrock med influenser från såväl Blondie som AC/DC. Den kommande skivan kommer att hålla ungefär samma stil.
– Men lite mer rytmiskt. Lite lugnare tempo. Mer bas och trummor och lite mindre gitarr. Attacken är mer i sången. Det är lite grann åt Devo-hållet. Vi gör även tre covers, Abbas Money Money, Elvis In the ghetto och Accepts I’m a rebel, säger Håkan Sörle.

The Baboon Show består av Niclas Svensson, Cecilia Boström, Håkan Sörle och Helen Lindberg.
Foto: Matilda Kock

The Baboon Show har så kallad Abba-sättning med två män och två kvinnor. Håkan Sörle skriver det mesta av musiken. Texterna hjälps hela bandet åt att skriva. De handlar om revolt och revanschlystnad, en sorts kampvisor om utförsäljningen av allmännyttan, privatiseringar och om stressen i arbetslivet.
– Det är uteslutande politiska texter, men på ett ironiserande sätt.

Två dagar i veckan kör Håkan Sörle buss på Södermalm i Stockholm. Trots att arbetsvillkoren har blivit sämre under de fem år han arbetat som buss­chaufför, tycker han att det är ett bra jobb att kombinera med musiken.
– Som musiker är det ett optimalt jobb att köra buss. Det är en stor arbetsplats, så det är ganska lätt att få ledigt då det behövs. Vi har också ofta möjlighet att välja arbetstider. Så har det varit i alla fall. Nu har vi bland annat fått delade pass, som är väldigt jobbigt. Vi börjar tidigt på morgonen, är lediga mitt på dagen, och har sedan ett pass på kvällen. Även fast vi är lediga mitt på dagen så känner man sig inte ledig. Men överlag är det fortfarande bättre än att ha ett vanligt 9–5 jobb. Och det är hyfsat betalt, säger han.
Håkan Sörle är samtidigt tacksam att han inte kör buss på heltid. Det är ofta en ganska otrevlig stämning på vägarna i Stock­holm.
– Det är ganska psykiskt tungt. Som mest har jag arbetat elva ­dagar i rad. Då blir jag väldigt irriterad på folk i trafiken. Där finns de största egoisterna. De sitter i en Lexus och tycker att de ensamma ska ha företräde framför alla passagerarna i bussen, säger han.

Bussresenärer kanske undrar om busschaufförer fritt får välja vilken musik de ska lyssna på i bussen. Svaret är ja. I bussen lyssnar Håkan Sörle på P1, P3 och Rockklassiker 106,7. Han har annars en väldigt bred musiksmak, men lyssnar just nu mest på vissångaren John Holm.
Utöver musiker och buss­chaufför har Håkan Sörle ytterligare ett yrke. Han är ljudtekniker och tillsammans med en vän har han en egen studio i industriområdet Årstaberg.
– Räknat i intäkter så ger det mer än bussjobbet. Men då innebär det samtidigt en massa utgifter. Vi håller på att bygga om nu och vi har tagit lån för att ha råd med det, säger Håkan Sörle.
Vissa punkband ser det som ett självändamål att vara underjordiska. Men Håkan Sörle hoppas att The Baboon Show en dag kan nå ut till en större publik.
– Det skulle vara kul att vara med i Melodifestivalen. Då blir vi historiska som det första punkbandet.