Den svenska arbetsrätten underkändes av EU-domstolen i Lavalmålet. Svenska fack får enligt domen inte ta strid för att hävda svenska kollektiv-avtal på svensk mark. Ett viktigt led i domstolens argumentering var hur EU:s så kallade utstationeringsdirektiv skulle tolkas.

Direktivet klargör vad som gäller då en utländsk entreprenör utför arbete i ett annat land, som det lettiska företaget gjorde i Lavalmålet. EU-domstolen tolkade direktiv-et så att det inte gav det svenska facket rätt att kräva svenska kollektivavtal för de lettiska arbetarna. Det räckte med ett lettiskt avtal, menade domstolen.
LO vill nu att regeringen trycker på för att EU ska ändra utstationeringsdirektivet. Det skulle kunna undanröja effekterna av Lavaldomen och rädda de svenska kollektiv-avtalen, menar man. Littorin menar dock att ett nytt direktiv lika gärna kan innebära försämringar, i synnerhet som så många av EU:s länder nu styrs av högerregeringar.
För att hindra försämringar anser jag att Sverige ska utnyttja den politiska styrka vi har inom EU just nu. Så länge vi inte har ratificerat (godkänt) Lissabonfördraget kan vi utöva ett tryck gentemot såväl kommission som råd. När vi skrivit under, har detta påtryckningsmedel gått förlorat.

Mitt råd till Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin är alltså: skjut på avgörandet. Fördrag-et kan ändå inte träda i kraft förrän efter en ny folkomröstning på Irland, så varför så bråttom?  Förklara att vi vill vänta och se, dels vad den svenska utredningen om Laval-domen ger, dels om EU verkligen öppnar för en förbättring av utstationeringsdirek-tivet.

Genom att vägra ratificering av Lissabon­fördraget nu, skulle dessutom den borgerliga alliansen tillfogas ännu ett nederlag.

Social­demokrat­erna och facket har inget att förlora på att skjuta upp ratificeringen av Lissabon­fördraget.<br>

Sören Wibe, ordförande i Junilistan