Anna  Luisa Valdés ”Er tid skall komma” handlar om hur Uruguay, Latinamerikas tryggaste land med ett utbyggt välfärdssystem,
1973 liksom Chile störtades ner i avgrunden av en militärjunta.
Valdés, en ung och idealistisk vänstersympatisör, greps liksom tusentals andra i en häxjakt som förvandlade det lilla landet till ett enda stort koncentrationsläget.

Det tog 32 år innan Valdés kunde skriva sin historia. Det är lätt att förstå, så ofattbar som den är. Både hennes eget öde och hennes kamraters. Det finns tydligen ingen gräns för människors förmåga att tänka ut grymheter mot sin medmänniskor. Men heller ingen gräns för solidaritet och kärlek. Det är gripande att se hur fångarna solidariskt delar det lilla de har och vakar över varandra när någon blir sjuk eller, som Valdés, utsätts för extra bestraffningar för vägran att lyda. Att några dukar under är lätt att förstå, att så många överlever med sin mänsklighet i behåll betydligt svårare.
Valdés luras att ange några kamrater som hon felaktigt tror hunnit sätta sig i säkerhet. Hon är nära att förgås av skam och skuld när hon inser vad hon gjort. Men vännerna förmår att förlåta, det är vackert.

Trots att jag själv inte klarar av att ta in mer än korta bitar i taget önskar jag att alla ska läsa Valdés vittnesmål. Inte bara för att den handlar om ondska i vår tid utan ännu mer för att den visar hur lätt det går att förvandla vanliga hyggliga människor till bödlar och hur skört vårt samhällsbygge är. Vi tror vi befinner oss på den säkra sidan, att väven vi vävt är outslitlig. Men det är den ju inte.
Inte alls. Inte ens i Sverige.

Hör Anders Borg och Sven-Otto Littorin kvittra om hur sänkt a-kasseavgift ska leda till hur de som lämnat a-kassan ska återvända.
På DN Debatt låter Borg som om facket verkligen ligger honom varmt om hjärtat. ”Vi ger också medlemserbjudande som gör att nya medlemmar kan kvalificera sig dubbelt så snabbt”, skriver han.
Vi. Vilka vi? När blev fackföreningsrörelsen Anders Borgs?

Sanningen är att den borgerliga alliansen fullt medvetet gjort vad den kunnat för att slå sönder facket och riva sönder den väv av solidaritet och trygghet som vi så länge varit så stolta över.