Ogiltig frånvaro i stora mängder visar att något är allvarligt fel. Med eleven, hemmet eller med förhållandena i skolan. Det ska förstås inte viftas bort.
Jag gör inte det, utan tror snarare att skolan bör vara mer aktiv för att ta tag i elever som slutat gå dit. Ringa, erbjuda extra läxhjälp, fråga om något är på tok – ja, helt enkelt bry sig.
Så som exempelvis matteläraren Stavros Louca på Rinkebyskolan (och känd från Svt-serien klass 9a) bryr sig, och får sina elever att växa och framförallt räkna för allt vad tygen håller.
Läs exempelvis om honom i Aftonbladet i dag.

Men utbildningsminister Jan Björklund verkar förorda nolltolerans. Och det är bara dumt. Det ska bli obligatoriskt att redovisa skolk i alla gymnasie- och högstadieelevers betyg. Ministern framhåller att ”allt ska redovisas” och att ”skolk är oacceptabelt redan från första timmen”. (Svd.se 08/09/10).

Suck. Har du aldrig värmt en febertermometer under täcket för att få ligga kvar hemma och läsa en bra bok någon hemsk måndag i november? (Värmda tempar dog som idé när kvicksilvermodellen fasades ut, men det går kanske att mixtra även med de digitala?)
Har du aldrig hostat rosslande och klagat på att du har ont, är trött, mår illa? Eller rentav försökt skriva din förälders namn på frånvarolappen, alternativt stuckit den under näsan på en sömnig förälder som skrivit på utan att kolla?
Nej, uppenbarligen inte. Jan Björklund verkar vara en aldrig och alltid-människa. Och då finns bara nolltolerans på kartan.

Jag är själv förälder och skötsam vuxen i dag. Och har legat på mina ungar att de ska gå till skolan och inte skolka. Det är lätt att glömma hur det känns ibland, och att det kanske kan vara hälsosamt och rentav främjande för framtiden att skapa lite andrum i vardagen, några timmar någon gång. Jag gjorde det rätt ofta, måste jag erkänna, när jag tänker tillbaks.
Men det är väl att svära i den björklundska kyrkan.

I denna kyrka predikas att barn och unga redan tidigt ska sorteras i arbetare och tjänstemän, och att val till utbildning man gör i början av sin studiebana inte går att ångra senare i livet.
Här kan en av regeringen planerad neddragning av teoretiska linjer på komvux senare utmålas  som en satsning!
Om den nymoderata konsten att trolla med orden och manipulera språket skriver för övrigt Per-Anders Forstorp och Brian Palmer mycket belysande i samma Aftonbladet, på kultursidan (080916). Den ständigt skrattande alliansregeringens så kallade arbetslinje är en omformulering av begrepp som klassklyftor och orättvisa. 

Trolleritrixet med Komvuxsatsningen har uppstått genom att en del av pengarna som dragits in nu kommer tillbaks – ett smart sätt att få in en i raden av utspelsartiklar om varje krona i budgeten i en morgontidning.
Men det talas tystare om att det fortsatt blir snålt för den som inte vill gå en renodlad yrkesutbildning, utan i stället läsa upp eller komplettera sina teoretiska gymnasiebetyg, den räddningsplanka som tidigare varit så viktigt för ungdomar som tappat sugen i skolan. Det behöver ju inte vara kört för det, men kan lätt bli det om för mågna dörrar stängs. Och Björklund vill sortera.

När Jan Björklund gnäller över den dåliga disciplinen och ordningen i svenska skolor förtiger han nogsamt att vi också är berömda utomlands för den ton av ömsesidig respekt mellan lärare och elever som präglar klimatet i många klassrum. Lite pratigare, javisst, men det är inte alltid av ondo. Stavros Louca formuerar det fint i Aftonbladet: ”Många lärare bråkar med sina barn och man blir väldigt trött på att vara arg. Jag försker alltid ha ett leende på läpparna och glädje blir man aldrig trött av.”

Skolan kan kanske inte alltid vara glädje. Att plugga är inte alltid bara kul. Men att någon gång ibland slinka ur tvångströjan för en fridfull dag i egen regi måste kunna gå för sig, utan att registrera detta i betyget. Finns ordet kompromiss i Björklunds vokabulär?

PS: Dagen efter att ovanstående skrevs läser jag i Expressen om hur Björklund som ung ledde ett uppror på gymnasiet mot en rektor som ville skriva in skolk i betygen. Jan Björklund tyckte då inte att elever skulle ha betyg överhuvudtaget. Snacka om personlighetsförändring! DS