Gift med en taliban?
Vid frukostbordet frågar min sjuåriga dotter om muslimer får sjunga och dansa. Självklart får de det svarar hennes farbror.
Bakgrunden till hennes fråga är att en flicka i klassen har ifågasatt om hon och hennes kompis Pelin är muslimer när de både sjunger och dansar.
Om de fortsätter med det kommer gud att bli ledsen hävdar flickan varpå min dotter och Pelin svarar att deras gud blir nog glad av musik.
När flickans pappa kommer för att hämta henne berättar hon om sina kompisars ”skamliga” uppförande för honom. Han svarar han att man kan tolka religionen olika. Flickan och hennes pappa gör sin tolkning och det innebär att de inte får lyssna på musik.
Det var väl tur att pappan var klok och ”tolerant” annars var jag tvungen att begära ett föräldramöte för att ta en strid om vår rätt att leva som vi vill.
Efter en stunds funderande säger min dotter ”pappa du skulle ju kunna bli en sådan muslim som flickan i min klass för du tycker inte heller om att sjunga och dansa”.
Min bror hade en flaska whisky med sig när han kom till oss. I kväll ville han bjuda hit några av sina vänner och dricka.
När jag berättade att min fru skulle ta illa upp om hon såg att vi drack whisky under Ramadan undrade min bror hur jag kunde gifta mig med en taliban.
Ja, ja, livet är inte alltid lätt. Nu har jag klagat färdigt på Ramadan.