Bägaren rinner över
Min elvaårige son spelar den försvunna diamanten med sin sjuåriga syster och jag hör ju hur han lurar lillasyster som inte har riktig koll på pengarna. En vän ringde och frågade om jag hade läst Ingemar Karlssons bok "Kurdistan, landet som icke är".
Denna bok har nu debatteras i medierna och bloggvärlden i snart två veckor men det är få som har läst den trots att de har starka åsikter om den. Jag läste klart boken i fredags.
Ingemar Karlsson är en erfaren diplomat som har bidragit mycket till att nyansera bilden av islam i Europa. Han har i många år talat om hur man ska skapa en europeisk muslimsk identitet. De senaste åren har han arbetat som generalkonsul i Istanbul.
Boken behandlar kurdernas historia, religion, språk och politiska liv. Jag såg fram emot att få läsa den.
Men jag blev besviken på Ingemar Karlssons okritiska hållning till de fakta om kurderna som finns att få tag i Turkiet.
Ett exempel på detta är när Ingemar Karlsson använder en undersökning som har utförsts i den turkiska staden Istanbul 1993 där endast 3,9% uppger att de är kurder som bevis på att kurderna är integrerade i Turkiet.
I Turkiet litar inte kurderna på institutioner och myndigheter. Därför är det naivt att tro att särskilt många skulle svara sanningsenligt på en fråga om de uppfattar att svaret, om det blir känt, kan innebära en risk för repressalier.
De 3,9% som svarade måste ha varit beredda att riskera mycket för att överhuvudtaget erkänna att de är kurder.
När sedan Carl Rudbeck i DN skriver att ”Karlsson har lyckats väl i sin ambition att skriva en objektiv historia där vi tidigare sett partsinlagor” rinner bägaren över för många kurder.
En del kurder går så långt att de anklagar Ingemar Karlsson för att vara turkagent, vilket är absurt.
Det som Carl Rudbeck borde förstå är att en diplomat sällan är helt och fullt objektiv. Nästan alla diplomater har en viss sympati för det land de har tjänstgjort i och påverkas av landets debattklimat.
Till skillnad från en del kurder har jag efter att ha läst boken ändå uppfattad Ingemar Karlsson som en kurdvän med starkt engagemang för mänskliga rättigheter.
Därför delar jag Annika Ström Melins uppfattning i SvD där hon skriver ”bland kurder i exil finns det också en otrevlig benägenhet att fördöma dem som inte anses ha den rätta inställningen.”
Om detta skrev även Mustafa Can en artikel i DN den 31 augusti som också har lett till rabalder bland kurder.
Nej, nej nu verkar det som om dottern har upptäckt att storebror lurar henne så jag återkommer om Mustafa Cans funderingar när inbördeskriget här hemma är avslutad.
