Självklart tillhör jag avdelningen kärleksfulla kritiker. Tjejmilen funkar ju fantastiskt bra med tanke på hur många som trängs och har det trevligt tillsammans, nästan hela tiden.  I går var det mer än 21 000. (Läs mer på dn.se och svd.se). Men, som sagt, lite gnäll kan ju aldrig skada.

För det första är jag lite sur på väderlekstjänsten. Vi har en enorm rapportering på webbsajter, i nyhetsprogram och på radion. Det går att ta fram kartor, prognoser som i det närmaste visar hur solen lyser över ens kvarter fram till nästa år. Och söndagen den 31 augusti skulle vara sval men absolut solig.
Den lilla regnskur som kanske skulle komma skulle passera tidigt på morgonen. Ingen fara för milen inte. Vädret brukar alltid vara jättebra denna sista söndag i augusti.

Tyvärr litade jag på väderleksspåmännen. Regnet passade på att dra över Djurgården när vi var i gång. Och det är ju inte någon fara på taket. Egentligen rätt skönt.
Men min blinda tillit till SMHI gjorde att jag saknade regnskydd till mobilen. Som dessutom halkade iväg och gick i tre delar mitt i löpspåret. Ajöss med tidtagningen!
Ett par väl valda och ljudliga kraftuttryck lättade i alla fall på min frustration, ursäkta alla tjejer som passerade i de heta ångorna från mitt utbrott!

Förra året gnällde jag på musiken. Vem vill ha Lugna Favoriter när allt man behöver oavsett om man är 18 eller 83 är puls och pump i öronen! Så tack för att det var mer upptempo i högtalarna i år än förra året!
Men ge även den levande musiken order att helt skippa ”sistadansentryckare” nästa år! Att möta en sån ljudtapet när det är två kilometer kvar är inte särskilt peppande!

Uppvärmningen i år var lite mer ofokuserad än tidigare, men det var ju första gången för ett nytt gympagäng så det tar sig säkert.

För mig är det roligt med en egen utmaning, men jag är inte intresserad av att jämföra mig med andra. Men springa vill man ju göra! Och gärna i det tempo man är van vid.
Därför kan det vara lite segt när det går alltför sakta i gruppen, i alla fall de första kilometrarna, om man inte har lust att knuffas och buffas jättemycket för att ta sig fram. Så var det i går, trots uppmaningar från tävlingsledningen att välja grupp realistiskt, och trots att vi den här gången lyckats komma med i en betydligt snabbare grupp än tidigare.

Men jag tror jag förstår varför så många väljer helt fel grupp för loppet. Det är bristen på bajamajor som avgör, det vill säga tiden man måste stå i toakön. Fler major eller större område med ”naturtoaletter” löser detta lätt som en plätt! Då hamnar fler tjejer rätt.

När jag ändå är inne på klagovisor. Jag tycker också det är trist att så många missar i vilken löparbana man går och i vilken man ”kör om”. Det är ju visserligen i naturen, men ändå blir det ju som i vilken tät trafik som helst, ibland är man tolerant, ibland blir det bara för mycket! I går var jag den där sura trafikanten som inte bet ihop, utan bad folk att hålla filen, i alla fall en gång. (Ursäkta du som fick ta emot det, det var ju egentligen en skitsak!)

Konstigt nog är det ändå det goda humöret som är huvudingrediensen i det tämligen trånga men samtidigt så trivsamma löparspåret på Djurgården. Och det smittade av sig även på mig till sist. Även om lite ilska faktiskt gör gott i benen så är det förstås ändå hejaramsor och vänliga åskådare som ger den största kicken!

Så egentligen borde jag vara tacksam för trängseln, eftersom det gav mig och dottern precis den behagliga löpfarten som är en del av tjusningen med tjejmilen. Att orka hela vägen utan att ta ut sig är ju härligt, då kan man spurta in i mål med ett leende på läpparna!

Det ska vara kul att springa, annars kan det kvitta.

Förutom att löpning lindrar högt blodtryck, minskar smärtkänslighet, förebygger cancer, förbättrar tänkandet, minskar sötsaksbehov, ger bättre sömn, bättre sex och är en hjälp till självhjälp exempelvis när du känner dig deprimerad.
I alla fall om man får tro forskningen, presenterad i  Jonas Fredéns artikel  i  Runners World 7/08, tidningen som låg i presentpåsen tillsammans med diverse andra nyttiga ting:
”Löpning som verkar så otroligt enkelt, att sätta höger fot framför vänster och tvärtom, förbättrar hela tillvaron, hela tiden. Att springa är både dunderkur och lyckopiller. Men det är inte så kontigt egentligen, eftersom kropp och själ hänger ihop.
Och människokroppen är skapad för rörelse.”

PS Mobilen höll och ska nog klara tidmätningen nästa år! Men då tar jag med ett regnskydd. DS