Vattenpriset höjdes 245 procent
I England kan man köpa el från livsmedelskedjor. Snart kan man göra likadant med sitt kranvatten, köpa det via avtal med livsmedelsbutiken.
– Vi är djupt oroade, säger Steve Bloomfield, ansvarig för vattenfrågor på fackförbundet Unison, med huvudkontoret i London.
I Europa sköts vatten och avlopp huvudsakligen i offentlig regi. Men i England och Wales såldes vattnet ut för nära tjugo år sedan under Margret Thatchers konservativa regering. Till och med själva anläggningarna såldes till de privata företagen.
Idag fungerar dessa företag som regionala monopol, de är ensamma på marknaden och behöver inte anstränga sig för att förnya sig och investera. Kunderna har inga val. Om Londonborna exempelvis inte tycker om Thames Water som vattenförsörjare kan man inte vända sig till någon annan. Något som Ofwat reagerat på. Ofwat är den myndighet som kontrollerar de privata vattenföretagen och som nu vill skapa mer konkurrens. Inom en snar framtid kan det därför bli så att Thames Water exempelvis håller vattenrören i gott skick medan livsmedelskedjan Tesco eller andra företag säljer vattentjänsterna. Något som Steve Bloomfield tycker är vansinnigt.
– Vår erfarenhet är att konkurrensen på elmarknaden inte hållit ner priserna, de har tvärtom ökat dramatiskt, säger han. Unison skulle helst se att vattnet sköts av icke vinstdrivande företag, men tror det blir svårt.
Flera av de privata vattenbolagen i England ägs av riskkapitalföretag. Trots att 56 procent av befolkningen skulle se att vatten återgår i offentlig regi är det svårt att ta tillbaka det som en gång sålts ut.
Det finns till och med diskussioner om att göra vattenresurserna till en handelsvara. Man köper sig en licens för att få utnyttja grundvattnet och sedan kan man sälja licensen vidare.
Vatten i England
Genomsnittet för en vatten- och avloppsräkning har stigit från 120 pund om året 1989 till 294 pund år 2006, en ökning med 245 procent på 17 år. (39 procent högre än inflationen.)
De högsta direktörernas löner ökade under en sjuårsperiod mellan 50-200 procent i de flesta företagen.
Källa: PSIRU, Greenwich universitet.