”Vi har vandrande skelett på catwalken”

Frida Boisen, chefredaktör för modetidningen Plaza kvinna, Göran Hägglund, socialminister (kd), Hannah Widell, före detta modell (den första ”mulliga”) Lauri Nevonen, forsknings- och utvecklignschef på Capio Anorexi Center samt Mikael Santoft, generalsekreterare på Svenska Riksidrottsförbundet diskuterade ätstörningar under ledning av Susanna Popova i Almedalen på torsdagen. De påstod att det var första gången som frågan belystes i den här konstellationen, vilket låter lite märkligt.

Men kanske inte märkligare än att en rundringning till 25 större kliniker i landet med en fråga om hjälp åt en anorexisjuk flickvän nästan inte gav ett enda hjälpsamt svar. De som jobbar i växeln på sjukhusen hade inte fått veta ett smack om vart man ska vända sig

Ätstörningar är en mörk skugga i ungdomsvärlden. Den smyger sig på framförallt flickor som tror att lyckan uppstår när alla prestationer blir perfekta. Den tar över henne och håller henne och familjen i vanmakt. Den är ofta hemlig för omgivningen tills det gått väldigt långt. Och nu närs den dessutom av underliga chattsajter där ätstörda tipsar varann om hur man vidmakthåller sitt sjuka och livshotande beteende.

Detta har föranlett det franska parlamentet att godkänna en lag som gör det straffbart att framställa trådsmala modeller som ideal. Lagen är tänkt att begränsa utbredningen av anorexi bland kvinnor och unga flickor, speciellt inom modebranschen.
Den som bryter mot lagen ska kunna få fängelse i upp till tre år. Lagen ska godkännas i senaten innan den kan träda i kraft.
2006 dog den 21-årig brasilianska fotomodellen Ana Carolina Reston och två andra modeller efter att ha svultit sig till döds. Som en reaktion förbjöd samma år modeveckan i Madrid att fotomodeller med ett BMI under 18 deltog i showen. Initiativet ledde till att 30 procent av de anmälda modellerna inte kunde medverka. Andra modestäder har dock inte hängt på Madrids initiativ.

Om den franska lagen går igenom kommer den också att bekämpa hemsidor som uppmuntrar till anorexi, så kallade pro-ana eller pro-anorexia-sidor. Där skriver unga tjejer om hur man lättast svälter sig själv och uppmuntrar andra att äta så lite som möjligt.
– Vi har vandrande skelett på catwalken”, där modellerna visar kläder störst stolek 36. sa Frida Boysen, som ändå tycker att en sådan lag är fel väg att gå, eftersom det är svårt att dra gränsen för inskränkningar i yttrandefriheten. (minister Hägglund höll med)Hon själv väljer bort minst 15 procent av modebilderna för att det är för anorektiskt smala modeller. Och de som blir kvar är ju inte direkt fetlagda de heller. Gärna en BMI-gräns på 18 även för Stockholmsvisningarna tyckte hon. Men när det gäller vanliga storlekar i tidningen eller för den delen mulliga blev hon mer undanglidande, vilket inte är så märkligt. Det kräver ju en helt annan organisation, framförallt att visningskläderna blir lite större så att vanliga tjejer passar i dem. Och vad säger annonsöerna?

Capios Lauri Nevonen däremot ser gärna en liknande lag i Sverige. Och en varningstext a la cigarettpaket på modetidningar som Fridas. De har enorm betydelse, framhöll Lauri Nevonen, som hänvisade till en forskning från USA: Kvinnor som läst modetidningar med de magra idealen mådde sämre mentalt än kvinnor som inte tog del av sådana bilder och texter.

Hannah Widell som tack vare Amelia Adamo i början av 1990-talet blev ”mullig modell” åt Veckorevyn framhöll att det lämpliga kanske vore att inte etikettmärka alla vikter utan blanda lite huller om buller. I det ”glapp” som inte visas i tidningarna, dvs från storlek 36 – 44 befinner sig ju de flesta kvinnor. Som alltså sällan ser sina kroppar visa kläder. (Undantag finns dock, exempelvis i tidningen Tara och Amelia, där modellerna ser mer vanligt snygga ut.)

Ätstörningar är vanligt inom vissa idrottsgrenar inom elitidrott. Men Mikael Santoft menar att det handlar om en så speciell grupp, som inte ska ses som hälsoförebild. De utsätter sina kroppar för enorma påfrestningar, för att bli den där miljonte personen som blir bäst. Men varför inte en BMI-gräns även för eliten? Ja, kanske det, sa Santoft.

En ätstörning uppstår genom att man slutar äta som vanligt. Redan efter tre dagars svält är hjärnan förändrad och en fixering har uppstått, berättade Lauri Nevonen. Han pratade om varningsklockor som överdrivet intresse för motion och nyttig mat. Det låter lite absurt eftersom fokus samtidigt är på övervikt och ointresse för motion. Som vanligt handlar det om att vara lite lagom sund, att hålla koll och inte tycka det är okej när barnen hoppar över maten.
Redan i dag är 25 procent av slutenvårdens platser upptagna av patienter (dvs unga kvinnor) med ätstörningar. Ätstörningar är en mycket vanlig orsak till att unga kvinnor hoppar av sina läkarstudier och lämnar yrket, berättade Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Yngre läkare, SYLF. Ännu ett exempel på att unga ambitiösa kvinnor som tror att lyckan ligger i topprestationer ligger risigt till.

”Kan vi inte bara få vara”, utbrast Hannah Widell och efterlyste goda råd om hur man pratar med sina barn om maten och livet. Och vi som vuxit upp och fått barn som blivit stora kan ju bara hålla med. Men hur ska denna livskunskap förmedlas? Hur stärker vi unga tjejer, som knappast tror på mamma när alla andra däromkring talar ett helt annat språk. Hur ändra dessa ideal så att det just blir okej att bara vara, att man är fin och snygg på många olika sätt. Modetidningar och bloggare har här enorm makt och stora möjligheter. De är ju själva mammor, systrar och kompisar!

Göran Hägglund försökte vara både förstående politiker och lite medmänniska, utan att lova en krona åt någon satsning. Men även han inser säkert innerst inne att skolan behöver sina skolsköterskor, att skolmaten måste vara bra, att en kurator behöver finnas till hands mer än en halv dag i veckan, att det helt enkelt kostar att ge motbilder och stärka sköra unga personer på deras viktiga väg ut i livet.