Ger höga löner en bättre riksdag?
Hur hög ska en riksdagslön vara? Är sisådär 15 000 kronor ett okej lönelyft i EU-anpassningens namn?
I september är det dags för årets höjning av riksdagsarvodena. Beslut tas av de fyra ledamöterna i arvodesnämnden. Kommer arvodena att styras av de allt högre arvodena i EU-parlamentet? Det är ännu en öppen fråga, men inte länge till.
Riksdagens ledamöter har i dag ett arvode på 52 900 kronor i månaden. Talmannens arvode är lika stort som statsministerns, 126 000 kronor i månaden. Fram till nästa år styr Sveriges arvoden vad svenska europaparlamentariker tjänar. Men nästa år försvinner den kopplingen, samtidigt som EU-parlamentets arvoden ska standardis-eras och höjas rejält. Ska detta påverka även riksdagens arvoden i Sverige? Det är fritt fram för nya lönesättningsvillkor, enligt EU-direktiv. Det skulle kunna ge saft-iga lyft även i vår riksdag, om nu Sverige väljer att följa EU. Det går att anpassa höjningarna enligt övergångsregler. Sverige har inte tagit några beslut än. Arvodesnämndens ordförande Johan Hirsch-feldt säger att de följer utvecklingen och tar ställning i höst.
Det är med andra ord en öppen fråga om Sverige ska välja det högre löneläget i EU eller använda sig av undantagsregler som kanske passar svenska förhållanden bättre. Hittills har det varit stora skillnader mellan länd-ernas arvoden och frågan är känslig.
Att säga nej till EU-anpassade arvoden handlar inte om att missunna svenska politiker en bra lön. Frågan är i stället hur vi ser på ämbetet i riksdagen och dess relation till vanliga medborgare. En riksdagsledamot är en symbol och därmed en riktningssignal för hur vi tycker att det ska vara i samhället. Tycker vi att avståndet till våra valda politikers genomsnittslöner ska vara stort eller litet? Avvägningen måste förstås göras med hänsyn till om man som politiker lämnar ett välbetalt arbete. Men lite idealism måste det finnas plats för när det handlar om att vara folkvald. Och hur kritisk blir en ledamot som tjänar så mycket att det aldrig lönar sig att byta jobb?
Arvodesnämnden borde tänka fritt och överväga andra, än så länge otänkbara reformer av arvodena: Ska oerfarna tjäna som erfarna? Ska passiva riksdagsledamöter tjäna samma som aktiva och flitiga? Om nu gamla regler inte längre gäller är det kanske dags att tänka nytt på allvar!
