”Undersköterska är det bästa jobbet”

– Varje dag när jag går hem känner jag att jag gjort ett bra jobb. Att det jag gör är meningsfullt.  
När vi träffas har Paulina Strömberg sina privata kläder på sig. Det är en varm dag och hon bär en vit kofta och gröna knälånga shorts. Hon visar oss till berget, en liten dunge i skogen man når genom en bro ut från sjukhusets baksida. Här finns bänkar och stigar in i skogen. En plats för patienter och sjukhuspersonal att sitta i en stund. Fåglarna kvittrar ovanför.

För Paulina har inget annat yrke varit aktuellt. Det fanns inga alternativ till omvårdnadsprogrammet när hon valde gymnasie-utbildning, trots att hon var den enda i klassen som sökte dit. Hon menar att det konstiga inte är att hon trivs så bra, utan att så få förstår vilket fantastiskt jobb hon har.
Direkt efter gymnasiet fick hon jobb på ett äldreboende. En dag hjälpte hon en man att gå till sin hustrus grav. Ingen hade tänkt på att han kanske ville fortsätta besöka den, trots att hans ben blivit för svaga. Efter den första vändan till graven blev det åtskilliga fler.
– Det finns inte många jobb där man kan göra sådan skillnad. Att få se hur en människa lyser upp om man bara gör så lite, det är betydelsefullt.

Hon jobbade på olika äldreboenden under sex år. Sedan blev hon nyfiken på något nytt. Efter två sommarvikariat och en tids tim­anställning på neonatalavdelningen på Halmstad sjukhus blev hon erbjuden fast jobb. Nu sköter och matar hon nyfödda bebisar som ibland inte är större än hennes två kupade händer. Det visar vilken spännvidd som finns inom yrket, säger hon.
Vad är olikheterna mellan de här två jobben?
– Bebisarna väger ju lite mindre. Huden är otroligt skör och det var nervöst att ta i dem först. Jag fick fyra veckors introduktion när jag började här. På ett äldreboende brukar man få ett par dagar.
En annan skillnad är att på ett äldreboende så har man oftast ett litet gäng tanter och farbröder under flera år. På neonatal stannar barnen i några veckor, ibland månader. Sedan åker de hem och fortsätter livet. Oftast.
Men det händer också att nyfödda barn dör. Hur klarar man av det?
– När något sådant händer kallar vi på sjukhuskyrkan. Vi har debriefing – samlas och talar om det som hänt. Det är väldigt viktigt att vi inte bara går hem och bär med oss alla känslor.  

Fastän jag frågar flera gånger kan hon inte komma på något annat jobb hon hellre skulle vilja ha, säger hon. Hon har helt enkelt ett bra, omväxlande och viktigt jobb.
Varför finns det så många negativa bilder av undersköterskeyrket då, tror du?
– Media spelar en stor roll. Om tidningarna skriver om oss handlar det nästan bara om vanvård på äldreboenden och andra brister. Det avskräcker nog. Och föräldrar, hur många är positiva om deras barn kommer hem och säger att de vill arbeta i hemtjänsten? De som inte trivs och som klagar mycket ger en bild av jobbet som har blivit den gängse.
Men lönen då. Den är väl inget vidare?
– Undersköterskornas dåliga löner är en myt, tycker jag. Jag tjänar 19000 kr och till det kommer OB, olika mycket varje månad. Och då vill jag ändå inte jobba måndag till fredag. Obekväm arbetstid är inte obekväm för alla.
Vad gör du om tio år?
– Jag jobbar kvar här, hoppas jag. Eller kanske på barnkliniken.
Är du undersköterska?
– Det är jag absolut.

Efter att ha tappat mer än hälften av ansökningarna ökar nu intresset för omvårdnadsprogrammet igen.
– Det är en tydlig yrkesutbildning med goda chanser att få jobb, säger Sven Sundin, utredare på Skolverket.
Omvårdnadsprogrammet har under en tioårsperiod haft få sökande och ännu färre som verkligen börjat studera.

I början av 1990-talet gjordes alla gymnasieutbildningar om till program på minst tre år med behörighet att söka till högskolan. Under den här perioden mer än halverades antalet sökande. Landstingen sa upp mycket personal och utsikterna att få jobb var små.
– Framtiden är svår att sia om. Idag ser vi att det är brist på omvårdnadsutbildade. Mer än hälften av de anställda inom kommunens omvårdnad har i stället en samhällsvetenskaplig bakgrund, säger Sven Sundin.
Färdig statistik för ansökningarna till hösten finns inte ännu, men Sven Sundin menar att ökningen är mycket tydlig och att det är en genomgående trend för alla yrkesförberedande program.
– De här utbildningarna är tydligt yrkesinriktade men de som studerar har ändå dörren öppen mot högskolan. Vi ser att ungefär 25 procent fortsätter dit efter omvårdnadsprogrammet.