Men häromdagen blev jag ändå arg när flickan ringde och sa att hon inte kunde komma eftersom hennes ingifta mosters mamma hade dött och hon måste följa med sin mamma och beklaga sorgen. De måste stanna hela kvällen eftersom de även skulle hjälpa till att ta emot övriga kondolerande. Det var inte första gången hon måste ringa i sista stund och avboka.
Jag tycker att föräldrarna, i stället för att sätta upp hinder för sin dotter, på alla sätt borde underlätta för henne att hinna med sina studier. Flickan vill ju själv inte strunta i sina läxor, men har inte kraft att sätta sig emot sin mamma. Jag blir också upprörd över att mina vänner inte ställer samma krav på sin son att vara med och sörja de avlägsna släktingarnas död.

Varje gång jag tar upp problemet med föräldrarna håller pappan med mig och är bekymrad över dotterns studier, men frun tror att dottern är en supermänniska som kommer att klara av att både skaffa sig utbildning och att leva upp till hemlandets gamla krav på unga kvinnor. Flickans mamma anser nämligen att hon ska fostra sin dotter enligt traditionerna från hemlandet. För mamman verkar det vara minst lika viktigt att landsmännen betraktar dottern som väluppfostrad som att hon skaffar sig ett bra yrke.
Det är inte så att jag tycker att hon inte ska bry sig om sina släktingar, men hon har tre mostrar och fem morbröder, fyra fastrar och tre farbröder som lever här i Sverige och om hon ska ägna tid åt att sörja varje gång någons mamma eller pappa dör hinner hon inte ägna tid åt skolan. Dessutom har familjen flera hundra släktingar i hemlandet och så fort någon har avlidit utbryter flera dagars sorg i Sverige som kräver flickans bistånd.

Invandrarna i Sverige tror att de är trogna sitt hemlands kultur, men i själva verket har de skapat en egen subkultur med orimliga krav. I hemlandet är det närmaste släkten som tar emot gäster i tre dagar. Jag minns när någon dog fick man en kopp kaffe eller te och var man där vid lunchtid eller middagstid fick man äta med den sörjande familjen. Men i Sverige ska det bullas upp och städas i många dagar innan sorgetiden är över. Och plikten att sörja sträcker sig långt utöver den närmaste släkten. Det kräver hemmafruar och tjejer som inte ska satsa på utbildning för att bära upp sådana ”traditioner”.
Det brukar sägas att på grund av diskrimineringen på arbetsmarknaden måste invandrare vara ännu duktigare än svenskar för att få samma chans. Samtidigt gör de krav mammorna ställer på sina döttrar att invandrarflickor måste vara dubbelt så duktiga både som svenska flickor och som alla pojkar.

JA
till att Zlatan och Adam Tensta är bra förebilder för förortsbarn.  

NEJ
till mediernas trakasserier av Zlatan.