Bananrepublik står i Synonymordboken som lika med ett efterblivet samhälle, outvecklat land, mutsamhälle, diktatur. Det är hårda ord. Men betänk att vi på onsdag har en omröstning i riksdagen som ger Försvarets radioanstalt möjligheter att läsa hela svenska folkets sms och mejl, den så kallade FRA-lagen.
I praktiken säger riksdagen ja till ett regeringsförslag om att kopiera in alla svenskars kommunikation i en statlig avlyssningscentral. Något  som tydligen även unga och frihetsälskande borgerliga riksdagsledamöter accepterar!

Kritiken framförs av Thomas Gür på SvD:s ledarsida lördagen 14 juni. PJ Anders Linder skriver om det i en krönika (080615):
”Lex Orwell ger Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att söka igenom svenska folkets elektroniska kommunikation. Jobbansökningar, bokbeställningar, mejl från församling och parti, e-postade julkort till barnbarnen, alltsammans kommer att trålas av FRA i jakt på sökord som olika muyndigheter har bestöllt.”

Oppositionen kommer i elfte timmen via ungdomsförbunden, men i riksdagen törs de unga inte mopsa sig, menar Gür. Vi får hoppas han har fel! Jag måste erkänna att jag själv slumrat sött.
Till detta alltså förslaget att beröva Svenskan i Stockholm och Skånska dagbladet i Malmö större delen av presstödet. Det ger Bonnierfamiljens tidningar monopol på morgontidningsmarknaden, om SvD-ägaren Schibstedt beslutar sig för att ge upp.
Det är nu inte säkert, men bara hotet gör att jag som tidningsläsare känner mig rejält oroad.

Min morgon på helgen startar alltid med en lång sittning vid köksbordet, i sällskap med kaffe och de båda morgontidningarna..  Jag är en hängiven tidningsläsare. Morgonmötet gör mig irriterad, inspirerad, berörd och informerad.
Jag river ut, antecknar, samlar klipp på hög. Båda håller hög klass, men jag börjar alltid med SvD.  (Detta till skillnad från kulturminister Lena Liljeroths man Ulf Adelsohn, (m) som är så irriterad på tidningen att han sagt upp sin prenumeration.)
Här finns en roligare debatt, med fler åsikter som är kritiska även till borgerliga förslag, bra kolumnister, alert nyhetsbevakning och en läsvänlig och snygg layout.
Ledarsidan är underhållande, provocerande och ibland även tankeväckande. Inte konstigt att DN kopierat och lärt av sin mindre kollega vid förnyelsen av tidningen.

”Mediepolitiken motverkar mångfald” är rubriken på ett debattinlägg i dagens tidning, där avsändaren är Svenskans egen vd Raol Grünthal. Han visar hur beslutet faktiskt grundar sig på en EU-anmälan från Bonniers, som regeringen tagit fasta på fast EU inte alls kräver detta! Han råder alliansregeringen att kasta sitt förslag till nytt presstöd i papperskorgen, eftersom det är en politik helt utan ambitioner att upprätthålla mångfald.

Och visst kan man dra lite på munnen åt att en tidning vars ledarskribenter så helhjärtat vill minska statens inblandning i människors vardag, exempelvis när det gäller socialförsäkringar och skatter, i det här fallet talar sig varm för eget statligt stöd. Men principen är här viktigare. Ska landets största stad låta sig nöja med en ägares åsiktsmonopol i viktig politisk debatt?  Så är det redan i Göteborg och i stort sett i Malmö där Sydsvenskan dominerar rejält och Bonniers ägande sträcker sig långt ut i Skåne.

Mångfald i medielandskapet är en omistlig del av demokratin. Bara så kan makthavarna granskas och beslut diskuteras öppet. Men många olika tidningstitlar, TV-kanaler och reklamradio räcker inte, om ägarna bakom är desamma. Det visar exemplet Italien, där premiärministern privat äger det mesta av medieutbudet och därmed påverkar vad väljarna ska tycka om hans politik. 

I Sverige kan staten snart övervaka alla dina sms  och mejl och via presstödet kontrollera vem som ska få ge dig information. Sovjet i Sverige är närmare än vad du vill tro! Och det är en borgerligt dominerad riksdag som låter det ske.