De flesta i EU:s medlemsländer har en helt annan syn på prostitution än Sverige. EU skiljer på kvinnohandel och prostitution. Unionens politiker och tjänstemän kallar kvinnohandel för ”tvångsprostitution”. Det är när kvinnor kidnappas eller luras, och säljs för att ha sex.
Prostitution betraktas däremot indirekt som frivilligt. Prostitution är lagligt i bland annat Holland och Tyskland. Många av politikerna i Europa förstår inte varför Sverige har en lag som gör det olagligt att gå till prostituerade.

I Europa finns också sexlobbyn, som vill legalisera prostitutionen och stärka sexindustrins makt. De är inte politiker, utan främst personer som har ett egenintresse i att prostitutionen får vara laglig. Sexlobbyn har talat i Europa­parlamentet i belgiska Bryssel, och det visar att många är för prostitution. Lobbyn ser den svenska synen som ”gammaldags moralisk”.
Men hur kan de kalla den svenska synen ”gammaldags”? Finns det verkligen någon som prostituerar sig frivilligt?
Förutom några få undantag så är svaret NEJ. Det finns en anledning till att en person som han eller hon gör. Många som blivit utsatta för sexuella övergrepp prostituerar sig. En del hävdar ändå att kvinnan har ett val, och för flera år sedan skulle jag kanske hållit med dem.

Men världen är inte så svart eller vit. Tragiska upplevelser får vem som helst att agera destruktivt. Då är det samhällets skyldighet att hjälpa till, inte att låta en människas tragiska öde fortsätta.
Samtidigt är hon rädd för att sexindustrin är så mäktig. Den kalkylerar om vinster och förluster, precis som vilket företag som helst.
Den svenska lagstiftningen är unik. För att minska prostitutionen, så måste vi se till att det inte finns de som går till prostituerade. Samtidigt har polisen fått mer resurser för att bekämpa prostitutionen. Den är otroligt bra, och lägger inte skulden på de prostituerade som har det svårt.

Men för vanligt folk, medierna och politikerna på kontinenten är lagstiftningen kontroversiell, och de svenska EU-politikerna kämpar i motvind.
Men vi som kämpar mot prostitutionen får inte vika oss en tum. Vi måste visa att de prostituerade inte är kroppar, utan människor som av olika skäl tvingas till prostitution. Ingen ska kunna våldta en prostituerad och säga ”jag har betalt för sex”.
Kampen är lång, men det är europapolitikernas skyldighet att inse att det inte finns några lyckliga horor.

JA
till att lyfta fram barns rättigheter i samhällsdebatten.

NEJ
till vårdnadsbidrag.