I mångt och mycket känns dramaturgin runt den som en repetition av Kommunals strejk 2003.
Även där började det i dur och slutade lite mer i moll. Kämpande medlemmar i media förvandlades till besvikna medlemmar när avtalet väl skrivits på. Även där fanns en stor och uppdämd vrede över lönerna och förhoppningar om rejäla lyft. (Läs mer på DN.se, SvD.se  och Aftonbladet.)

Även för Kommunal var den stora vinsten lägstalönen, som på sikt har betytt mycket för att höja snittlönerna, något som inte blev särskilt framträdande i debatten.
Vårdförbundet fick upp nivåerna ungefär 0,5 procentenheter över budet de fick före strejken, som vårdförbundets ledning ville säga ja till, men kongressen sa nej till. Totalt 9 procent på tre år, Och lägstalönen blev lägre, budets 22 000 kronor i månaden blev till slut 21 100 kronor.

Man yrkade 1 700 kronor men fick en tusenlapp. Man är besviken.
Ju högre förväntningar desto större besvikelse. Svekdbatten fanns liksom inskriven i kraven.
Sex veckors kamp, var det förgäves? Svekdebatten är i gång och arga röster talar om att lämna facket. Det är det vanliga, och motfrågor om vad alternativet är till facket kommer sällan. Ilskan är sig själv nog.
Vårdförbundets medlemmar trodde kanske mer på strejkvapnet än vad ledningen gjorde. Och hoppades att en stor strejk skulle ge motsvarande lyft.

Nu blev det inte så men förhoppningsvis stannar syrrorna kvar i sitt fack och kämpar lokalt för att få arbetsgivarna att jobba med den lokala lönebildningen. I klartext: Ge mer än pott där det är befogat. Lokal lönebildning som aldrig kan skjuta in några extra slantar är ju inte värd någonting.
De strejkande sjuksköterskorna har haft folkets sympati och uppmärksamheten är förhoppningsvis värd de spenderade strejkmiljonerna. I alla fall på sikt.

För Kommunal hjälpte strejken till att göra de lågavlönade kommunalarnas jobb mer synliga. Det hade förbundet draghjälp av även åren därpå, inte minst i den senaste avtalsrörelsen.
Om sjuksköterskorna använder besvikelsen till kamp kommer strejken troligen att vara en byggsten på vägen mot bättre löner för vårdens kvinnor, i det lokala varv som väntar, liksom i kommande förhandlingar.