Vad skulle konsekvenserna bli om DO vinner? Blir det då okej för religiösa föräldrar att säga nej till flickors simundervisning, till sexualundervisning och annat som strider emot en kulturell och religiös syn på relationerna mellan könen?
Visst, det är inte alltid kul att ta folk i hand. Förr i världen var det grevar, baroner, disponenter och godsägare som inte ville handhälsa på ”smutsiga” arbetare, pigor och bonddrängar  eftersom de sågs som mindre värda.

Religiös fundamentalism ser i allmänhet kvinnor som underordnade män och att könen bör hållas separerade, och därför blir det mycket svårt för en djupt troende muslimsk man att skaka hand med en kvinna. Men är det helt omöjligt att ändå ställa upp på de konventioner som finns i det land där man lever?  Beteendevetenskaplig forskning säger att det tar minst 20 extra  minuter att bygga det förtroende mellan människor som en handskakning åstadkommer direkt i vår kultur. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en del av våra gemensamma värden, och ska prägla våra arbetsplatser på olika sätt.

Man kan ju vända på det hela och hävda att det där med handskakning inte är så mycket att tjafsa om. Men vägran kan väcka starka känslor.
En kvinna som utsätts för att en man inte vill skaka hand med henne kan uppleva detta som en obehaglig kränkning och nedvärdering, i alla fall symboliskt. Kvinnokampen är fortfarande historiskt ny, de rättigheter vi fått är sköra, omvärldens förtryck av kvinnor starkt, inte minst det som religionen åstadkommer. Det kan verka skrämmande. Berättelserna från exempelvis Iran och Irak förskräcker.

Om chefen på fabriken skulle handhälsa på tjänstemännen men inte på arbetarna skulle säkert alla reagera. Men att inte hälsa på en kvinna, det är en mänsklig rättighet?
Nu förlorade den här mannen, enligt DO, sin praktikplats och sin arbetslöshetsersättning på grund av händelsen. Om denna sanktion var riktig, eller övernitisk kan alltid diskuteras.
Däremot bör DO tänka sig för när hon sätter religiösa rättigheter över kvinnors mänskliga rättigheter, det håller jag fullständigt med Maria Hagberg om, som diskuterar ärendet i dagens Expressen. Konsekvenserna kan nämligen bli att det i framtiden är okej att diskriminera döttrar och hustrur till de män som ser kvinnor som mindre värda. Är det okej att inte hälsa på en kvinna, är det väl lika okej att neka dottern att delta i undervisning när denna går stick i stäv med den religiösa synen på kvinnor och män?
Kanske är omskärelse nästa kulturella rättighet som DO vill ta strid för?

DO Katri Linna går patriarkatets ärenden i sin yrkesutövning, skriver Maria Hagberg, som är ordförande i Nätverket mot hedersrelaterat våld. Och utan tvekan har hon en poäng.
Vad säger JämO? Och vad tycker jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni om rangordningen mellan religion och jämställdhet på hennes egen myndighet?