Jan Björklund är förstås inte Josef Stalin. Björklund är en demokratisk folkpartist. Och jag håller med Johan Britz  stabschef hos Jan Björklund på utbildningsdepartementet som i ett mejl till mej tycker att jämförelsen är orimlig, i den aspekten. Stalins utrotningar i Sovjet på 1930-talet hans politiska terrror och Björklunds politiska åsikter och agerande ligger ljusår från varann, detta måste jag verkligen betona! Trodde inte det behövdes, men självklart är det så!

Men när vi i dagligt tal benämner någon stalinist, så är det för att en person i en eller annan fråga är så besjälad att han/hon blir enögd och gärna vill bortse från andra aspekter. Och den risken löper utbildningsminister Björklund med sitt agerande i utbildningspolitiska frågor.

Han har redan tidigt i media gått ut och tagit ställning för ett kommande förslag om att bara behöriga lärare ska få sätta betyg i skolan och endast dessa har rätt till fast anställning. (Läs mer i SvD och DN.)
Antalet obehöriga lärare har ökat från 2000 år 1995 till dagens 11000. Inräknat vikarier är var 5:e obehörig. Ett stort problem eller inte? Det beror på vem som definieras som obehörig.
Björklund jämför lärandet i skolan med läkares yrkesutövning och tycker säkert att det låter snärtigt när han jämför riskerna att opereras av en outexaminerad läkare med att undervisas av en ”obehörig”.

Dock, kirurgens kunskap är specifik och särskild och kan inte rakt av jämföras med den process som äger rum i ett klassrum.
Obehörig lärare är definitivt inte alltid outbildad. Klassrummen är fulla av välutbildade, mogna och duktiga lärare som kommer från yrkesliv och universitet, med poäng och värdefulla erfarenheter, av såväl studier som jobb. De kan vara jurister, samhällsvetare, arkitekter, ingenjörer, sjuksköterskor.

Vår bloggare förra veckan, undersköterskan Angelica Stööp gjorde ett tänkvärt inlägg i ämnet utifrån sina erfarenheter från vårdgymnasiet. Hon skrev bland annat så här:
”Personligen har jag inte haft så många obehöriga lärare, under hela högstadietiden var alla behöriga.”
Under gymnasiet vet jag en som inte var behörig, det var hon som utbildade oss i alla vårdämnen.
Visst hon hade inte läst fyra års högskoleutbildning i pedagogik, men hon var (är) narkossköterska i akutsjukvården. Hennes erfarenheter har lärt mej mer än någon annan skulle ha kunnat göra.
Det kan jag sätta hela mitt slutbetyg på!
Mer kompetent lärare i sitt område är svår att finna.”

Angelica undrade, precis som jag också över förslaget att låta en behörig lärare alltid hjälpa en obehörig att sätta betyg. Hur ska en behöriga kunna assistera en obehörig och sätta betyg på klasser de inte har undervisat i ?
Läraryrket bygger på att kunna och vilja utbilda. Det förutsätter förstås en egen utbildning. Men är en 23-åring med examen från Lärarhögskolan (vars utbildning fått mycket stark kritik av Skolverket) självklart överlägsen den yrkeserfarna kollegan med 200 poäng och stor förmåga att undervisa? Är denna person ändå formellt ”sämre” än sin kollega? Ja, med Björklunds sätt att se det.

Det finns olika vägar in i journalistyrket, olika skolformer och högskolor, som var och en kan fungera utmärkt för  duktiga och lämpliga reportrar, fotografer och redigerare. Om Jan Björklund är klok inser han att en liknande mångfald även skulle kunna vara till fördel i lärarjobbet och invänta remissvaren innan han självsvåldigt säger ja till utredarens förslag.

Fotnot: Den Enda Vägen var en väg som Carl Bildt åberopade på 90-talet för att bekämpa en ekonomiskt kris. Vägen ledde dock inte framåt utan rakt ner i avgrunden.