Svårt att leva som man lär
Att ta tåget från Stockholm till Malmö är numera en ganska bekväm stund. Själva resan tar drygt fyra timmar, från centrum till centrum. Man hinner knappt fika och läsa morgontidningarna och slumra en stund så är man framme. Annat var det före snabbtågen, då det hela tog en arbetsdag.
Det är knappast priset som gör att tåget är så bra, flygbiljetterna slumpas ofta bort för några hundringar. Flyget går också på en knapp timme, om man inte räknar in incheckning och transport till flygplats. Med dessa tillägg blir tidsvinsten mycket mindre.
Flyget kan ha andra fördelar, exempelvis avgångstiderna.
Men det är hur man än ser på saken klimatsmart att ta tåget, som knappt genererar några utsläpp alls, medan flyg och taxi till flyg är dess motsats.
Det är också trevligare och mer rofyllt att åka tåg, åtminstone för det mesta. (Häromdagen fick vi passagerare det tvivelaktiga nöjet att höra de stackars tågmästarna i flera timmar argumentera med en fripassagerare som gömt sig på toaletten i vår kupé, Vad jag förstod gick det inte att avvisa honom från tåget!)
Ändå, när jag läser Aftonbladets genomgång i går (08/05/21)av riksdagsledamöternas resvanor blir jag rätt bedrövad. I klimatdebattens spår argumenterar de för att minska utsläppen och satsa på tåg och buss. Men själva tar de flyget, även där tåget är ett fullgott alternativ!
Exempelvis förre folkhälsominister Morgan Johansson (s) från Lund. För ett år sedan svarade han på Aftonbladets fråga om hur vi ska ändra vår livsstil för klimatets skull. Hans svar löd:”Vi måste åka mer tåg och buss och mindre bil och flyg”.
Sedan dess har han flugit 26 gånger fram och tillbaks till Stockolm. Och varje gång tagit taxi de tre milen till Sturups flygplats.
Han vinner på så sätt en halvtimme (!) i restid.
Partikamraten och Lundabon Bo Bernhardsson åker däremot tåg. Av de 54 riksdagsledamöter som bor i städer med bra tågförbindelser är det 24 som flyger i stället för åker tåg. Det är politiker av alla kulörer, utom v och mp. Förklaringarna handlar ofta om tid som ”tjänas in”. Men det håller knappast i längden. Riksdagen borde föregå med gott exempel och göra en klimatpolicy för sina resor och därmed hjälpa sina ledamöter att leva som de lär.