”Samhället borde lyssna på de fattiga barnen”
Sju frågor till Anne Harju, som skrivit avhandlingen "Barn och knapp ekonomi" där barn berättar om hur det är att leva fattigt.
1 Vad menar du med att vara fattig?
– Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Att vara fattig idag handlar till viss del om mat och tak över huvudet. Men framför allt om att inte kunna hänga med. På fika, på bio. En pojke berättar i avhandlingen hur hans kompisar tycker det är konstigt att han inte lämnat närområdet på hela sommarlovet.
2 Hur påverkas de här barnens förhållande till andra barn?
– De skäms ofta för att de aldrig kan följa med på saker. Det kan leda till att de känner sig annorlunda. Ibland blir de bjudna på aktiviteter eller lånar pengar, och vet att det inte är hållbart i längden. Men kompisar kan också vara ett stöd. Det gäller särskilt om de känt varandra länge eller om kompisen själv levt under knappa omständigheter.
3 Vilka barn är fattiga?
– De jag har pratat med har antingen under lång tid försörjts av socialbidrag eller låg sjukersättning. I de flesta fall bor de hos en ensamstående förälder.
4 Hur påverkas barnens relation till föräldrarna?
– Barnen och föräldrarna samarbetar mycket. Äldre barn är ofta aktiva i att jobba extra, spara, hitta billiga alternativ. De yngre barnen tar ansvar genom att avstå. De säger att de inte vill ha saker de egentligen önskar sig. Konflikter uppstår också, men samarbetet är tydligast.
5 Vad borde samhället göra för de här barnen?
– Det är så lätt att värdera åt barn. En trasig dator eller att aldrig ha pengar på kontantkortet till mobilen kan av oss vuxna ses som ett lyxproblem. Men i min avhandling har jag lyssnat på vad barnen känner. Samhället borde ta deras åsikter till sig, exempelvis när man beslutar om socialbidrag.
6 Vad kan man som förälder göra för sitt barn om man har knapp ekonomi?
– De jag träffat har varit väldigt öppna inför barnen. Pratat mycket. Men det går inte heller att dölja ett sådant här problem.
7 Du är forskare. Har du någon egen erfarenhet av att leva fattigt?
– Ja, det har jag faktiskt. Min mamma var ensamstående med tre barn. Vi bodde i utsatta områden. Jag har själv upplevt det jag också lyfter fram: bara för att ekonomin är knapp behöver inte livet vara dåligt. Men det gör tillvaron svårare.
ID: Anne Harju
Ålder: 42 år.
Bor: I Lund.
Familj: Ensamstående med 15-årig dotter.
Yrke: Doktor i socialt arbete.
Bakgrund: Inte akademisk. Född i Finland och uppvuxen bland annat i Tensta.
Aktuell: Med avhandlingen "Barn och knapp ekonomi" på Växjö universitet.
Tre måsten
Vänner: Det måste jag bara ha.
Självständighet: Även ekonomisk.
Den levande diskussionen: Det gör tilllvaron spännande.
Fem snabba svar
KLASS 9 A / LYXFÄLLAN
STAN / LANDET
KÄRNFAMILJ / STORFAMILJ
BIL / CYKEL
MÄRKESKLÄDER / SKOLUNIFORM