Konstig utsortering av svenskfödda barn
Svenska som andraspråk är skolans välvilliga försök att göra det lite lättare för elever som anses kunna behöva det. Men varför uppstår behovet inte förrän i sexan eller i gymnasiet? Och varför erbjuder man svenskfödda barn denna möjlighet att känna sig som "de andra"?
Vi spelar Boogle på landet, dottern, pojkvännen och jag.
De är båda – tyvärr – oftast hästlängder före mej i att på tid hitta flest ord som går kors och tvärs på spelplanen.
Lite lätt irriterande, med tanke på att jag har ord som yrke, men det är bara att gilla läget och hoppas på mer fantasi nästa gång timglassanden rinner ner.
Kommer att tänka på vårt booglande när jag hör dagens sändning av Ring P1, där Jamal Abdulla från Örebro pratar med programledaren Agneta Furvik om skolan.
Han har två barn, födda här, som endast talar svenska och som gått på dagis från ett års ålder. Föräldrarna vill att de ska känna sig svenska.
Men när sonen ska börja sexan rekommenderas han plötsligt att läsa svenska som andraspråk! Detta erbjudande fick även dotterns pojkvän, som är född och uppvuxen i Stockholm, aldrig haft minsta problem med svenskämnet, snarare tvärtom, men har föräldrar födda i Polen.
Nu blev det nej till förslaget från såväl Jamal som Mateusz. Men Jamal är upprörd, med all rätt. Varför betona ett ”utanförskap” som inte existerar? Vad vinner man på att sätta barn ihop med andra barn som endast har utrikes födda föräldrar som gemensam nämnare? Varför betona en identitet som invandrare?
Och om det behövs hjälp med undervisning i svenska, varför har inte detta redan skett i förskola och lågstadiet, varför vänta tills barnet närmar sig tonåren? Hur stämplar detta barnet inför framtiden och hur hindrar det möjligheterna till utbildning? Vad händer om föräldrar och barn inte förstår att de kan tacka nej till erbjudandet?
Jamals frågor är relevanta. Liksom hans upprördhet.
Den bästa hjälp barn kan få att lära sig språk är säkert att intensivt öva sig i detta språk i en vanlig klass och med bra undervisning, där starka elever drar de svagare uppåt.
Barn som har utrikes födda föräldrar är inte automatiskt sämre i svenska än andra barn! Och om de skulle ha behov av hjälp så måste detta fixas tidigare än i sexan!
Svenska som andraspråk är kanske en nödvändig start för barn som kommit till Sverige med ett annat modersmål i bagaget, och som inte alls talar svenska från början, men absolut en dålig idé för svenska barn, som plötsligt pekas ut som främmande och ” andra”.
