Privata i täten för bästa arbetsplatsen

På Bokhöjdens demensboende i Hjärnarp i Ängelholm är det högtidligt. Hans Olle Andersson, Kommunal Skånes ombudsman, räcker över ett certifikat i brun ram till chefen Anita Andersson. Hon är omgiven av undersköt­erskor.
Certifikatet pryds av en pappersdekal i vitt, grönt, gult och rött, symbolen för en mönsterarbetsplats. Efter ett års arbete har de nått de mål som krävs för att få kalla sig så.
– Här skulle jag själv vilja bo, om jag blir dement. Det är en så familjär stämning, säger undersköterskan Inger Eriksson.
Hon tycker att hon numera känner sig mer uppskattad och tänker lite extra på hur hon ska fortsätta att upprätthålla stand­ard­en på vården.

Sedan ett år tillbaka har hon deltagit i projektet Mönster­arbetsplatser hos det privata Förenade Care.
Personalen har arbetat med tio steg, allt ifrån bemötande, till att påverka arbetstiderna och hur arbetet ska organiseras.
Nu är de på rätt väg. Arbets­platsombudet Gullvi Olsson lyfter fram den ökade grundbemanningen med färre vikarier, en trygghet för de dementa, som i högre grad möts av samma personal.
 Hon tror att projektet bidrar till ett bättre arbetsklimat och livs­glädje.
Numera får undersköterskorna önska vilken sysselsättningsgrad de vill ha. Genomsnittligt är den 85 procent. Få orkar arbeta heltid.
– Nej, jag har bara 74 procent. Det är krävande att arbeta med dementa, säger Inger Eriksson.
 
Hans-Olle Andersson och hans medhjälpare Jeannette Wennberg från Kommunals sektion i Ängelholm åker vidare till Bäcka­gården, ett äldreboende som drivs av Carema.
– De privata företagen banar vägen, säger Hans-Olle Anders­son entusiastiskt. Inte någon kommunal arbetsplats i Skåne kommer i närheten av det här, enligt honom. Ja, frågan är om det finns någon i Sverige.
Han är besviken på Ängelholms kommun som sa nej till idén om mönsterarbetsplatser. 
Kommunal och socialdemokraterna har länge försökt få till stånd mönsterplatser i kommun­erna. När Hans-Olle Anders­son förmedlade konceptet till de privata arbetsgivarna tände de genast på idén. Men de ville gå snabbare fram. På ett år skulle de uppnå målen och inte fem.

Undersköterskan Lena Henrysson är ansvarig för olika aktiviteter på Bäckagården. Tack vare projektet har fyra avdelningar avstått arbetstid så att ytterligare undersköterska kan hjälpa henne.

När vi kommer till Bäcka­gården sitter äldre män och kvinnor uppradade framför TV:n och tittar på Allsång på Skansen mitt på dagen, något som undersköter­skan Lena Henrysson har fixat.
Hon är ett exempel på hur personalen genom projektet blivit mer medveten om vad som är bra, men också om vad som går att göra bättre.
Lena Henrysson har ansvar för olika aktiviteter, men fick för stor arbetsbelastning. Personal på fyra avdelningar beslöt då att avstå tio procent var av den sammanlagda arbetstiden. Därför bistår nu en annan undersköter­ska Lena med en extra insats på 40 procent.
Carina Pihlwret, tidigare verksamhetschef, lyfter fram hur de fyra vårdföretagen kan samordna sina utbildningar fastän de egentligen är konkurrenter. Det sparar pengar.
Även på Bäckagården har den fasta personalen fått önska sin sysselsättningsgrad. I genomsnitt är den 80-85 procent.

Färden går vidare till Solängens demensboende.
Här inne sitter Kalle Lundahl och spelar Det är dans på Brännö brygga på sitt knappdragspel. Undersköterskan Ulla Olsson har hjälpt honom att få på sig dragspelet.
Hon och Anette Elmström, en annan undersköterska, arbetar heltid, inte minst för att få en rimlig pension.
Att bemöta de dementa på ett bra sätt och att lyssna på de anhöriga är viktigt för dem. Detta har nu lyfts fram tydligare än tidigare.
De har också fått insyn i hur undersköterskor arbetar i de andra företagen och de får utveckla sin kompetens med olika utbildningar. Varje anställd på Solängen har en kompetensmatris, där det framgår vilka utbildningar var och en har. Matrisen har även de andra företagen börjat anamma.
Men det finns ett orosmoln. Ulf Ranstorp äger hemmet, men nu har Attendo vunnit upphandlingen.
Nu gäller det att förmå Attendo att försöka bli en mönsterarbetsplats. Kommunals Hans-Olle Andersson har redan kontaktat företaget.

Marie Nielsen på rehabiliteringsanläggningen Sommarsol i Vejbystrand har gått Kommunals kurs i bemanningsekonomi. Hon har fått mer frihet under ansvar.

Lite annorlunda än de övriga företagen är stiftelsen Sommar­sol, en rehabiliteringsanläggning vid havet i Vejbystrand.
Sommar­sol deltar i projektet utan att kunna lova heltid. På vintern är det bara 20 gäster, på sommaren 160, vilket innebär mängder av säsongsanställda. De fast anställda har årsarbetstid. De kan till exempel arbeta 50 procent en del av året, och 100 procent under högsäsong.
Mer frihet under ansvar. Det tycker Marie Nielsen att hon har fått. Hon fakturerar, bokar och löser av i receptionen och har gått Kommunals kurs i bemanningsekonomi. Det har gjort henne mer medveten om personalkostnaderna.
Vad är fördelarna med det?
– Jag vet ramarna och i och med det kan jag komma med konstruktiva förslag, säger hon.
Märker hon att det är lugnt en onsdag på eftermiddagen, kan hon ta ledigt någon timme, åka hem och ställa upp och jobba på en fredag i stället, då det kanske behövs mer folk. Hon kan ta ledigt när det passar henne, och företaget kan räkna med att hon ställer upp.  

Nu ska de fyra arbetsplatserna jobba vidare. Nästa utmaning kan bli lönesättningen.
Och arbetstiderna. För vad är det som säger att 40-talisterna i framtiden vill lägga sig tio på kvällen?
– Kanske vi ska börja fundera på treskift, säger Kommunals Jeanette Wennberg.