Att börja en strejk är lättare än att avsluta den. Att tänka konsekvens är inte det enklaste i en förhandlingssituation. Båda parter har förväntningar med sig från sina påhejare. Sjuksköterskorna har vana att förhandla med hjälp av strejker och just nu är förhoppningarna stora. 
Arbetsgivarna som klarade hem avtal med både de lönemissnöjda lärarna och kommunalarna vet att Vårdförbundets önskemål om 1700 kr i månaden och lägsta lön runt 22 000 – 23 000 kronor inte bara får nöjda syrror som resultat, utan även missnöjda fack som kräver kompensation och därmed kanske säger upp sina avtal.
Lärarna har ju i många fall fler år i högskola och tjänar ofta inte mer än vårdförbundets medlemmar, som har en snittlön på cirka 24 000 kronor.
Just nu styrs inte inflationen av löneökningar, utan av omvärlden i mycket högre grad. Men det finns ju en gräns där också höga lönelyft åt alla resulterar i gnistor på inflationsbrasan.

Vårdförbundet å sin sida har bekymmer eftersom det uppenbarligen finns större strejkvilja hos den beslutande kongressen än vad som var fallet i Vårdförbundets styrelse. De ville säga ja, eller åtminstone prata vidare om medlarnas förslag till ett nytt avtal.
Den senaste tioårsperioden har sjuksköterskorna räknat i procent varit lönevinnare, jämfört med exemelvis kommunalare och läkare.  Men de senare åren har det visat sig vara mindre lönsamt med helt fri och lokal lönesättning och medlemmarna jämför sig med Kommunal, även om det skiljer cirka 5000 kronor i genomstnittslön.
Arbetsgivarnas förhandlingsordförande Ingela Gardner Sundström (m) betalar nu priset för att hon förra året slöt ett historiskt generöst avtal med Kommunal, som la sig 35 procent över industriarvalet, skriver DN.  
Frågan är om den pågående konflikten slutar med hot om massuppsägningar som i Finland, vars mycket lågbetalda sjuksköterskor (de tjänade under 20 000 kr i månaden) fick upp sina löner rejält, eller ett avtal där båda är lite missnöjda som brukligt är i Sverige.

Det LO sa i förra avtalsrörelsen var att om lågavlönade i kvinnodominerade yrken ska få mer, så måste några acceptera att få lite mindre. Något även förhandlarna för arbetsgivarna i SKL accepterade i avtalet med Kommunal, där kvinnopotterna på 400 kronor extra för de i kvinnodominerade grupper som tjänade under 20 000 kronor blev en del.
Självklart ser sig även de strejkande i Vårdförbundet som lågavlönade, utifrån sina förväntningar.
Men det är inte lika självklart att arbetsgivarna håller med om att de ska garanteras ett centralt lika stort utrymme som Kommunal.
Visst har politikerna makt över lönebildningen. Inte minst indirekt, genom att via skattemedel bestämma hur mycket pengar de lokala arbetsgivarna ska ha att röra sig med.
Den senaste budgeten där finansminister Anders Borg (m) sparar på de kommunala pengarna bådar inte gott för Vårdförbundets medlemmar, i alla fall inte centralt. Behovet av sjuksköterskor kommer säkert ändå att tvinga de lokala arbetsgivarna att betala.